Sir_Viktor84

De senaste dagarna har jag gått omkring och känt en saknad efter Toto. De som känner mig kan med största sannolikhet tycka det är smått patetiskt, men å andra sidan inte om de respekterar vad jag tycker. Jag har tidigare skrivit om Toto, och hur överjävligt bra de var och det är också Toto som är objektet för min saknad. Det är fel att säga det är att likställa med saknaden efter en person, det är snarare att likställa med saknaden efter ett ämne man är beroende av. Om nikotinisten inte får sitt nikotin blir denna sur. Men, å andra sidan är det för mig som ett die hard-fan fel att säga de gjorde fel när de slutade, då jag läst historierna och vet vad som blev upptakten till uppbrottet. Jag är, till trots, glad att de slutade när de gjorde. Musiketablissemanget menar säkert på de borde ha lagt av redan 1988, men jag är glad det inte skedde förens 20 år senare. För många originalmedlemmar fick sluta turnera under 2000-talet av olika anledningar. Det finns också en poäng i all lägga av innan man blir fysiskt oförmögen att ge en bra konsert, sångaren Bobby Kimball exempelvis är över 60 vilket kanske inte är primetime för en bra vokalist. Men man kan väll trots det sakna att bandet inte finns längre? Musiken spelas inte längre, vilket är sorg i sig.

Värt att notera angående de många tidigare bytena framför mikrofonen är att sångare under 80-talet byttes ut friskt. Dessa skiften bakom mikrofonen gör att ingen av Totos skivor låter som sin föregångare vilket är fantastiskt. Jag räknar det till åtta olika röster som florerar på Totos skivor, liveskivor inte inkluderat för då kommer vi en bit över tio.

Hur kan man inte sakna ett band som spelat precis allting och dessutom gjort det skitbra? Jag har sett dem tre gånger och varje gång blev bättre än den andra. 2006 i Köpenhamn är det häftigaste som jag sett. De hade precis inlett turnén som visade sig vara sin sista och spelade låtar från precis allt de gjort. Deras sista Sverigeturné 2007 var tydligen kliniskt ren från ballader, vilket aldrig hänt tidigare. Det var rock för hela slanten, och det finns det mycket av i den repertoaren. TYVÄRR var jag upptagen med jobb, och kunde inte förmå mig själv ta ledigt för att åka till Linköping och se dem. Dessutom hade min festbudget bokstavligen regnat bort på Roskilde samma år, så det fanns lite utrymme för extravaganser. Hade jag vetat det var sista gången Toto var i Sverige hade jag sagt upp mig och sysselsatt mig med försäkringsbedrägeri för att kunna se dem en sista gång. Jag saknar Toto!

Nedan följer "Right part of me"  (XX TOTO - 1977-1997) Ja, jag är helt på det klara med att bildpslet kanske är lite töntigt, men folk som hör kan ju minimera fönstret.