Sir_Viktor84

Media gör en stor grej av att hälften av alla unga i arbetsför ålder upp till 35 inte är medlemmar i a-kassan. Tro fan det, regeringen chockhöjde avgiften för att öka egenfinansieringen, i synnerhet inom de olika a-kassor där arbetslösheten var och är hög. Min egen avgift uppgick till cirka 200 kronor inklusive fackföreningsavgift innan dessa idiotiska försämringar. A-kassan kändes som en rimlig försäkran om jag av någon anledning skulle avbryta mina studier eller för den delen vara arbetslös under sommarmånaderna. Dessutom, a-kassan är från början initierad av facket, just för att skydda medlemmarna från ekonomiska katastrofer och från att hindra dem från att dumpa priset på dess eget arbete. Tidigare hade jag nyttjat kassan i form av arbetslöshet, i synnerhet efter frihetsställningen från lumpen (tack och lov för friställningen).

Men regeringen tyckte annorlunda. Avgiften höjdes till närmare 500 kronor per månad, möjligheten att kunna stämpla under sommarmånaderna drogs in och studerandevilkoret rök all världens väg. Go "Siv", som protesterade mot denna direkta attack. Smånaiv som jag var tänkte jag att jag trots allt skulle kunna vara med i a-kassan, men när arbetsmarknadsministern (som för övrigt har köpt sin examen) säger att studenter ska överväga om de är deltagare i arbetskraften rann bägaren över och jag lämnade a-kassan i januari 2007. Detta innebar att jag bara betalade en gång för den förhöjda avgiften. Nu något år senare har vi en utbildningsminister som säger att det är bra att studenter arbetar extra. Var är kopplingen? Och var är rättvisan? Jag har inget studiemedel under sommaren med nuvarande system, då jag inte pluggar under sommaren! Jag är därmed arbetslös, jag studerar inte och är därmed arbetslös! Det finns ingen logik i regeringens resonemang. Nudlar är icke tjänligt som mänsklig föda mer än möjligtvis som ett substitut för en Snickers.

Tydligen blev Lars Leijonborg utskrattad (min tolkning) på Sveriges Förenade Studentkårers fullmäktigemöte i helgen (tänk kongress) när han talade om hur synd det var om studenter. Nu om något bör man rimligtvis realisera löftena om höjt studiemedel när söktrycket på sina håll är rekordhögt (pdf). Viktigare borde trots allt vara att ha ett bra socialförsäkringssystem.

För min egen del så har bortfallet av socialförsäkring lett till stor nervositet. Jag är inte den som man kör med, men när förändringarna 2006 trädde i kraft ringde jag otroligt tidigt, i kanske november, till min kära sommararbetsgivare på Fritidsbaren för att kontrollera att jag hade kvar jobbet vilket jag glädjande nog hade. Av bara farten så kom jag att arbeta där 2008 också, och det sades underförstått att Fritidsbaren nu skulle stänga. Jag var inför kommande sommar (alltså 2009) seriöst och professionellt intresserad av att jobba på SSS, och ringde således min chef för referenser. Jag fick då reda på, att förutom få goda referenser, att Fritidsbaren skulle öppna igen. Därmed säger jag att jag gärna jobbar på Fritidsbaren men att jag vill testa vad SSS säger. På den avdelningen dit jag först blev kallad till intervju blev jag "fälld" på vad jag vill kalla en teknikalitet då arbetsledaren där verkade uppriktigt sagt besviken över att inte kunna anställa mig. På rättspsykiatrin var jag totalt chanslös, men dithän var jag inte kvalificerad nog men det var inte det jag ville heller. Detta innebär arbete på Fritidsbaren.

Hur kan man vända a-kassans försämringar till borgarnas nackdel? Jag har jobbat länge på Fritidsbaren och kommer fira tioårsjubileum i år. När jag ringde min chef så var det enligt tron att jag bara skulle be om referenser men så fick jag samtidigt veta att det skulle öppna igen. Jag trivs väldigt bra på Fritidsbaren men var trots allt inställd på att söka till SSS, vilket jag fick medgivande att göra och samtidigt var garanterad arbete i sommar på just Fritidsbaren. Bra deal enligt mig, samtidigt som jag begränsade mitt sökområde angående sommarjobb till enbart SSS då det i ärlighetens namn var det enda jag kunde tänka mig förutom Fritidsbaren. Förutsättningen för det var naturligtvis att Fritidsbaren öppnade igen. Detta gjorde jag utan någon som helst skriftlig försäkran om arbete, jag vet inte annat och vi kom överens om att jag ska börja arbeta den 21 maj (Wienerbröd ffs). I och med det tar jag en hög risk, även om jag litar på vad som sägs muntligt. Det är av YTTERSTA vikt att nämna att jag litar 110% på Fritidsbaren, och jag stannade även när min flickvän slutade. Jag trivs oerhört bra helt enkelt och har roligt på jobbet. Därmed vågade jag ta den risken det innebar att driva min arbetsansökan gentemot SSS.

Med om man vänder på det, om jag skulle vantrivas å det grövsta och dessutom inte lita på mina arbetsgivare? Skulle jag tillämpa samma princip, att jag söker referenser vilket kan kosta mig jobbet jag redan har, och dessutom söka en hel armé av arbete i olika sammanhang? Jag sökte som sagt inget annat, men skulle man ens våga? Gör jag ens ett bra jobb på ett ställde där jag vantrivs? Knappast troligt. Den liberala onanin om att en urusel socialförsäkring skulle leda till att folk börjar arbeta stämmer inte, Sverige har inte haft en arbetslöshet under 4% på decennier. Är det positivt om folk vantrivs? En bra och generös a-kassa främjar chansningar och kanske till och med ibland totalt tokiga företagsidéer som kan komma att omfatta enorma arbetstillfällen (Ringa via internet, totalidiotiskt (SPOTIFY *host* SPOTIFY *host, host*). Ska man våga chansa behövs ett bra skyddsnät. Tydligen så byggde "rockgruppen" Kent" sina framgångar på a-kassa. I deras fall olagligt men i efterhand högst förlåtligt. Regler kring a-kassa ska och bör följas, borgarna använde det "omfattande fusket" som en förevändning att skära ner, att jakten på fuskare kostade med än vad den gav skrev de bara minimalistiska pressmeddelande om.

Kan vara värt att säga igen. Jag trivs och mår bra på Fritdsbaren, även om jag är överraskad över att det öppnar igen. Det ska i alla fall bli kul att börja arbeta igen, och ni som har vägarna förbi. "Get your ass over there!" Jag ska under detta år försöka fokusera på att komma i tid (!), förra året innebar en kuslig ovana att komma tre minuter sent varje dag typ. Knappast hållbart, men jag ska bättra mig på den punkten. Helst ska jag ha klarat alla tentor, men det visar sig. Skrev som sagt min första omtenta igår och satt tiden ut och präntade ner cirka 20 sidor vilket är 10 lösblad vilket i sig är rekord. Hoppas det bar till ett G, allt under det skulle vara förnedrande.

Mvh/ Viktor

Ps 1: Jag gjorde aftonbladets bildande EU-valstest. Det viktigaste resultatet bifogas, även om jag är besviken över analysen av min position som säger att jag är kritiskt till EU-integration. Det finns en stark värdering i det, att jag skulle vara en form av nationalist som tror att europas länder vet sämre än vad Svea Rike gör. Min kritik handlar om överstatlighet, inte integration. Att jag tillhör den socioekonomiska vänstern har jag vetat sen 2002, vilket bekräftades när jag öppnade "Political Theory" av Andrew Heywood år 2006. Dessutom är jag besviken att de verkar tro att det "gröna" miljöpartiet är det som ligger mig närmast i massa frågor, men jag vilar snarare på framgången av själva partidentifikationen; läs bilden och NJUT! Och gör testet.

Ps 2; Jag kommer rösta på Eva-Britt Svensson trots allt. EU inskränker våra liv för mycket för att inte tas på allvar. Och stoppa Piratpartiet ffs, de kommer rösta med partigruppen i allt, vilket antagligen är den gröna eller liberala. Smita ifrån ansvar är lätt, patetiskt! Inget opolitisk enfrågaparti här inte, riktigt sorgligt. Alla "geeks" går på det, istället för att snacka ideologi.

Ps 3: Att jag kommit till insikt i den förhatliga personvalsfrågan har att göra med att VSF Växjö fick låna Lars Ohly under en timme på universitetet idag. Vilken kille, och kunnig om allt. Enligt Lars Ohly så driver vänstern samma agenda som Piratpartiet gör, samtidigt som han anser att Socialdemokratin rövknullas av EU (just rövknullandet är mitt ordval, Ohly var mer civiliserad). Antagligen har Socialdemokratin tron att Göran Persson kommer bli EU-kommissionär (även det min tolkning).

Ps 4: Detta är det enskilt längsta blogginlägget i min historia. Jag kommer inte sluta blogga.

Ps 5: Med tanke på hur långt det här är, akademiskt format används med marginaljustering.