Dopning någon?
Carolina Klüft har nyligen föreslagit att det ska tas nya tag mot dopning. Hon menar på att det kan gå att utrusta idrottare med gps-sändare eller mickrochips för att på så sätt hela tiden veta var de befinner sig i händelse av dopningkontroller. Jag vet inte om hon tar tänkt tanken på att man bara vet var GPS-sändatren är, men tanken känns tragiskt nog lockande om man tänker tillbaka på senare års skandaler.
Som exempel kan nämnas det finska skidladslaget 2001, där i stort ett hela laget åkte dit.
Ett annat exempel kan vara när Per Elofssons knäckte sin odobade kropp under sina försök att hänga med den dopade spansk/tyska Johan Muhlegg i tre-milen under höghöjds-OS 2002 i Salt Lake City. Per Elofsson kom efter det aldrig riktigti tillbaka.
Eller ta bara nu, den vad vi trodde var duktiga sprintern Marion Jones som nyligen erkänt dopning och därmed får sina medlajer fråntagna.
Eller varför inte nämna Ludmilla Enquist. Innan hon kom till Sverige hade hon blivit tvångsdopad, men detta var glömt och förlåtet vid OS 1996 då hon tävlade under svensk flagg och vann guld. Ett av de största ögonbliocken jag varit med om är när hon, sin canerbehandling till trots blev trea i VM 1999. 2001 vid den nya karriären som bob-åkare kommer det dock fram att hon dopat sig, men inga andra fall än redan kända har konstaterats. Men man kan kanske misstänka, och mitt stora ögonblick har dalnat något.
Diego Maradona ville antagligen visa att vara gammal är äldst stämmer. Maradona ställde upp i fotbolls-VM 1994 och var i de två matcherna fullständigt lysande. Se bara målet från första gruppspelmatchen, vem gör om det? Behöver jag tillägga att Maradona var dopad?
http://www.youtube.com/watch?v=HHbHL4koXWA&NR=1
Som jag försökt visa förekommer dopning, men vad bättre är att sanningen ofta verkar komma fram. Kommer det fram en lösning på problemet kommer jag sjunga och dansa, idottsutövare tenderar att vara förebilder för många människor. Men att gå så långt som Carolina Klüft föreslåt verkar vara lite väl häftigt i min smak.
Som exempel kan nämnas det finska skidladslaget 2001, där i stort ett hela laget åkte dit.
Ett annat exempel kan vara när Per Elofssons knäckte sin odobade kropp under sina försök att hänga med den dopade spansk/tyska Johan Muhlegg i tre-milen under höghöjds-OS 2002 i Salt Lake City. Per Elofsson kom efter det aldrig riktigti tillbaka.
Eller ta bara nu, den vad vi trodde var duktiga sprintern Marion Jones som nyligen erkänt dopning och därmed får sina medlajer fråntagna.
Eller varför inte nämna Ludmilla Enquist. Innan hon kom till Sverige hade hon blivit tvångsdopad, men detta var glömt och förlåtet vid OS 1996 då hon tävlade under svensk flagg och vann guld. Ett av de största ögonbliocken jag varit med om är när hon, sin canerbehandling till trots blev trea i VM 1999. 2001 vid den nya karriären som bob-åkare kommer det dock fram att hon dopat sig, men inga andra fall än redan kända har konstaterats. Men man kan kanske misstänka, och mitt stora ögonblick har dalnat något.
Diego Maradona ville antagligen visa att vara gammal är äldst stämmer. Maradona ställde upp i fotbolls-VM 1994 och var i de två matcherna fullständigt lysande. Se bara målet från första gruppspelmatchen, vem gör om det? Behöver jag tillägga att Maradona var dopad?
http://www.youtube.com/watch?v=HHbHL4koXWA&NR=1
Som jag försökt visa förekommer dopning, men vad bättre är att sanningen ofta verkar komma fram. Kommer det fram en lösning på problemet kommer jag sjunga och dansa, idottsutövare tenderar att vara förebilder för många människor. Men att gå så långt som Carolina Klüft föreslåt verkar vara lite väl häftigt i min smak.
Julklapp = inga kollektivavtal
EU är en intressant instans. Det händer ibland att jag svajar i min åsikt rörande denna instans. Detta är något som följer av att jag kan se poänger med det, i synnerhet när det handlar om vissa specifika sakfrågor. Ta bara den föhöjda växthuseffekten där EU (minns inte vilken instans dock) som kritiserat Sverige om man vill backa i miljöpolitiken.
Men så kom nu, något överraskande utfall, domen i det så kallade Vaxholmsmålet, där ett lettiskt byggföretag byggde en skola med lettiska arbetare som jobbade under lettiska förhållanden. Byggnads valde att sätta företaget i blockad för att på så sätt få fram ett kollektivavtal (vars villkor överträffar avtalen företaget gav sina anställda). Företaget vek sig inte, utan fick istället avbryta byggandet, och EG-domstolen har nu prövat om detta strider mot EU-rättens krav på "fri rörlighet av varor och tjänster". EG-domstolen dömde i dagarna till fackets nackdel, och reultatet av detta kan bli förödande. Vår borgerliga (!) regering hotar med lagstiffting, för att hinda denna typ av lönedumpning. Sen hur det kommer se ut i praktiken återstår att se.
Varför ska ett samarbetsprojekt som EU syssla med detta? Det enda det gör är att försöka skapa en protektionistiskt marknad som knappast gynnar någon. Jag har till exempel ingen lust att arbeta i Frankrike, Tyskland eller liknande. Det är fint att möjligheten finns, men denna möjlighet måste rimligtvis anpassas efter landets egna förordningar och egna tillvägagångssätt.
Jag skulle krama EU om det handlade om ett samarbetsprojekt. Det gör det uppenbarligen inte, och så länge det inte gör det säger jag ut ur EU.
Men så kom nu, något överraskande utfall, domen i det så kallade Vaxholmsmålet, där ett lettiskt byggföretag byggde en skola med lettiska arbetare som jobbade under lettiska förhållanden. Byggnads valde att sätta företaget i blockad för att på så sätt få fram ett kollektivavtal (vars villkor överträffar avtalen företaget gav sina anställda). Företaget vek sig inte, utan fick istället avbryta byggandet, och EG-domstolen har nu prövat om detta strider mot EU-rättens krav på "fri rörlighet av varor och tjänster". EG-domstolen dömde i dagarna till fackets nackdel, och reultatet av detta kan bli förödande. Vår borgerliga (!) regering hotar med lagstiffting, för att hinda denna typ av lönedumpning. Sen hur det kommer se ut i praktiken återstår att se.
Varför ska ett samarbetsprojekt som EU syssla med detta? Det enda det gör är att försöka skapa en protektionistiskt marknad som knappast gynnar någon. Jag har till exempel ingen lust att arbeta i Frankrike, Tyskland eller liknande. Det är fint att möjligheten finns, men denna möjlighet måste rimligtvis anpassas efter landets egna förordningar och egna tillvägagångssätt.
Jag skulle krama EU om det handlade om ett samarbetsprojekt. Det gör det uppenbarligen inte, och så länge det inte gör det säger jag ut ur EU.
