De bästa går först
Hockey night!
Intressanta iakttagelser är att Kanada är fullständigt överlägsna, men de gör inte mål. Matchen mellan Kanada och USA var också den som i störst utsträckning visar på "fördelarna" med en liten rink. Mycket tacklingar, till och med otroligt mycket tacklingar. Underhållskostnaderna för att byta ut nedslitna sarger torde vara en aningen högre i Nordamerika.. Jag vet inte vda jag tycker är bäst egentligen, jag gillar de mer öppna ytorna som skapas på större rink men samtidigt har spelare på den här nivån så pass hög skicklighet att yta skapas i alla fall.
Om ingen överenskommelse nås är det bara att hoppas att övriga hockeyvärden samlas i syfte att bryta NHL:s dominerande ställning när det gäller spelskicklighet. Den form av överkommersialisering som NHL står för är inte sund, vare sig för sporten som sådan eller ens dess utövare. All världens ishockeyförbund, borde enas om internationella matchdagar. De finns redan, men NHL är inte med - lösningen kanske är mindre matchdagar och mindre inslag av LG Hockey Games. Att fotboll är världens största sport har förmodligen delvis att göra med att spelare som Ronaldo gladeligen blir tillfrågad om och får spela mot nationer som Andorra. Nu skulle Ronaldo förmodligen vila under en sådan match, men principen om internationella matchdagar är så pass stark i forboll att det inte finns något som hindrar Hamrén från att matcha en halvskadad Ibra i en träningslandskamp mot Sudan. Det enda som kan vara ett hinder är att spelaren själv tackar nej - denna princip borde vara helig i ishockeyn också. Då får vi internationella tävlingar av klass mer frekvent än vart fjärde år - om vi nu ens har det. En möjlig kompromiss hade kunnat vara att man bygger om all världens ishockeyrinkar till att passa NHL-mått?
Ingen studieavgiftspropp?
Regeringens förslag om studieavgifter för studenter utanför EES har för tillfället lagts på is. Om detta är ett uttryck för att det inom regeringen faktiskt finns åsikter som vill att utbildning ska förbli avgiftsfri förblir osagt. Vad som däremot kan konstateras med regeringen är att man vid flera olika tillfällen har tvingats ta tillbaka och ändra i förslag som redan är på riksdagens bord. Man kan berömma regeringen för dess vansinnigt höga uppfyllda vallöften-procent, men kritisera dem för deras ibland naiva förhållningssätt att driva igenom förslag som många menar inte är bra. Exempelvis har förslaget kring det administrativa av insamlandet av avgiften fått kritik.
Vad som är direkt positivt med att propositionen dröjer är att de rödgröna, vid en samlad politiks vilja och förutsatt att valet vinns, kan riva upp förslaget alternativt beslutet för att istället hålla en riktig kurs mot kunskap för alla. Kunskap är bra, oavsett vem som innehar den eller vad motivet bakom inhämtandet av kunskapen är. Detta borde rimligtvis gälla även över nationsgränser, där utomeuropeiska studenter kan fylla en social funktion på svenska lärosäten och bidra till att hålla en hög mångfald.
Att EU arbetar kring högskolefrågor är inget argument för att införa avgifter för alla icke-européer. Avgifter fungerar ovillkorligen som en första urvalsprocess, där bara de som har råd kan ta sig igenom. Menar man allvar med internationalisering bör man se till hela världen, och inte enbart den regionalt begränsade som är Europa. Regeringens avsikt med avgifter är att stärka kvalitén, men hur detta görs genom att exkludera en grupp människor är en gåta. Konkurrens på lika villkor eller på kvalité? Kvalité är önskvärt, men man borde rimligtvis försöka se till att alla har en reell möjlighet att faktiskt vara med i studentunderlaget och inte bara de med en egen privat fond för högre studier.
För svenska studenters del är inte ens säkert att utbildning ute i Europa är avgiftsfri. Ska man ha avgifter borde övriga Europa inkluderas i avgifterna också, om man nu menar allvar med att konkurrera utifrån utbildningskvalité. Sverige borde tvärtom arbeta för att precis all högre utbildning, både i Europa och resten av världen, ska bli avgiftsfri. Studieavgifters exkluderade effekt är även generellt allmänfarligt, människor utan resurser att köpa sig en utbildning kan mycket väl ha kapacitet att vinna Nobelpriset. Även om det är en utopisk tanke för de absolut flesta som läser på högre nivå, så måste samhället se till att verktygen att ha möjlighet att nå dit förblir tillgängliga för alla.
Bortsett från den tydliga rättviseaspekten av studieavgifter och den uppenbar faran att man närmar sig ett avgiftssystem för svenska studenter, så finns det mycket annat man kan förlora på att exkludera människor. Människor som åker till Sverige för att studera kanske trivs så bra i landet att de helt enkelt väljer att stanna kvar. Om de väljer att åka tillbaka kan de i bästa fall fungera som ”Sverigeambassadörer”, och därmed ge Sverige ett bra rykte ute i världen. Den typen av argument borde rimligtvis kunna beaktas av borgare, som gärna ser fortsatt konsumtion och export av svenska varor. Men för regeringen verkar det vara viktigare att hålla mindre bemedlade utanför högskolesystemet. Eller hur blir det?
