Sir_Viktor84

Under de senaste åren så har jag försökt vidga min musiksmak lite genom att försöka könsbredda skivsamlingen. Det var väl förmodligen en dag då jag krasst konstaterade att typ allt jag lyssnade på var totaldominerat av män.

Min gissning är att samhällets övriga normer går igenom musiken också. Det finns ju massor med artister som är kvinnor, vilket även leder till ett annat iakttagande att dessa artister får stå ut med sådant män inte behöver hantera. Exempelvis om hur de ser ut. ”She is a person you puts on a album cover of a fat women who can actually sing”

Kvinnliga artister finns. Men var är kvinnorna i banden? Varför är det i princip bara män som har kända band? Är det någon primat gruppinstinkt som gör att det kreativa florerande kräver flera personer, att gå solo inte är lika utvecklande? Fan vet.

Jag kan i alla fall bara komma på tre band som har eller har haft kvinnor som förgrundsgestalter. Blondie, Fleetwood Mac och The Sounds. Kan någon hjälpa mig fylla på listan? Och igår när jag satt och wikipediaforskade så visade det sig att Mötley Crue hade en kvinna som stand in för Tommy Lee. Det borde ju vara ultrasällsynt, med en kvinnlig trummis i ett hårdrocksband av den kalibern.

Jag hade ett synnerligen konstigt samtal med en banktjänsteman (kvinna) för någon vecka sedan i samband med att jag öppnade ett sparkonto. Tanken med sparandet är just nu att lägga undan en summa pengar varje månad som jag in te kommer åt hur som helst men vi diskuterade trots allt det här med fonder kontra aktier.

En fond innehåller då ofta aktier från flera olika bolag, och diverse räntepapper. En aktie är en del av ett enskilt bolag. Jag menade på att aktien som sparform är bättre då man vet att vissa företag förväntas ta ut en profit till sina ägare, det vill säga ägarna till aktierna förväntas plocka ut en vinst.

Du köper en aktie för att kunna ta del av vinsten som företaget genererar, menade jag.

Helt fel, menade bankvinnan då aktier enligt henne då är en högrisksparform gentemot fonder. Det sjuka i det är ju att fonden i sig inte förväntas tjäna på aktieutdelningarna primärt i sig, utan på värdeökningar av aktien självt.

Jag förstår inte hur det kan vara så. Hur kan man ha en sparform som bygger på att man förväntar sig att något konstant stiger i värde likt ett trolleri snarare än att försöka se verksamheter för vad de faktiskt är. Jag menar, när facebook-aktien visar sig ha varit övervärderad så är det ju knappast något som ändrar på att företaget är världens största nätverk som tjänar miljarder. Eller, telia-aktien som floppade stenhårt – även om så var fallet så förblev ju Telia bäst i landet på ett leverera fungerande telefoni och bibehöll därmed möjligheten att tjäna pengar på det man erbjöd. Eller luftslottet och dekalföräljarna på Apple. Apple är väl typ den dyraste aktien i världen, men så tjänart också företaget hiskeliga summor. När proppen väl går ur bolaget och värdet sjunker, kommer deras produkter bli sämre då?

Jag fattar att det är smådumt att lägga in 100 lakan i aktier som över en natt halveras i värde. Men det är ju ett konstruerat fejkbelopp, en penna är fortfarande en penna oavsett om den kostar 100 kronor eller 1 krona. Ägande är makt och vägen till profit, med eller utan värdeökningar.

Jag kan inte förstå hur vi kan ha en ekomomi som bygger på myten om konstanta värdeökningar. Det verkar rent ut sagt livsfarligt, även om kostnadsreduktioner är positivt i vissa fall. När Grekland tvingas lämna euron kommer antagligen priset på oliver rasa – men det är fortfarande oliver som grekiska bönder kan sälja.

Det slutade i alla fall med att jag öppnade ett vanligt sparkonto.



Bild stulen från här?