Dagens youtubehumor!
Nästa legendkonsert?
Blotta tanken på att Roskilde Festivalen försökte få honom som ersättare för David Bowies inställda konsert 2004 ger mig gåshud.
Även om Paul McCartney väljer att lägga av tyst och stilla så ska han ha all heder. INGET av det vi lyssnat på hade varit här om inte The Beatles varit förebilder. Bifogas en länk från Quebec där staden tydligen firade sitt 400-årsjubileum i sommras. Paul McCartney spelar Let it be...
http://www.youtube.com/watch?v=sqq2c17eqtM
OS är slut! (nästan)
Mitt intresse för de olympiska spelen kan inte annat än beskrivas som oerhört lågt, om äns ett intresse alls. Spelen har inför OS svärtats av den kinesisa statens förehavande i frågor som rör männskliga rättigheter. Men under spelens gång så har man helt enkelt inte fokuserat alls på att fängslade jorunalister, protesterande munkar och frihetssträvare i husaresst då de olympiska spelen inte kan förklaras som annat än otroligt bra.
Visst, Sverige tog minimalt med medaljer, men vad gör det när underhållningen annars är så pass god? Usain Bolt är tveklöst OS-kung och på den svenska sidan måste Jörgen Persson nämnas, 42 år och still going strong!
Jag hoppas att man kan återgå till en normal politisk vardag där Kina inte kan komma undan från kritiken och göra landet friare.
Årets OS-skämt, hört på radio och berättat av en vän:
- Vad vill alla kineser ha, nu under OS?
- Fyra små rättigheter!
Haha!
Upprepning?
Fergie Frederiksen är en annan historia. Också han hatad, även om det varit ytterst tudelat då skivan han var leadsinger på antagligens kan räknas som Totos motsvarighet till "Back In Black". Inga dödsfall låg bakom men väl leadsingerbyten. Detta videoklipp spelades in förra året då Fergie gjorde ett kort inhopp på en spelning, antagligen för att öva på 30-årsjubilemumsturnén som aldrig blev av. Men Angel Don't Cry äger allt!
12 september!
Då vet man när jag håller release-party över Metallicas nästa skiva. Den 12 september kommer Death Magnetic, och det är inget annat än otroligt. Metallicas bästa skiva är enligt mig justice for all, vilket var skivan efter första basistens Cliff Burtons död. Jason Newsted har lämnat och de har en ny basist, så man kan kanske hoppas på en ny klassiker? :) Det är lite grymt att jämföra med Cliff Burtons bortgång, men i alla fall. St Anger var Metallicas senaste platta, som kom lagom till min student. Det följdes av den helt otroliga spelningen på mitt första och antagligen mest minnesvärda (ingen öl innan lunch) Roskilde.
Mitt intresse för hårdrock och metal (om det inte är samma sak) väcktes i och med Metallicas lysande liveskiva S&M. Där spelar Metallica likt många före dem med en symfoniorkester och resultatet är att det annars så hysteriska Metallica helt plötsligt verkligen låter mer än bara ett djävla oljud. Hårdrock kan mycket väl v ara melodiskt och vackert, bara man lyssnar. Nu är det väldigt lite hårdrock som jag inte gillar, de bästa sångarna finns oftast i hårdrocksbanden och jag gillar sångare. Just därför (angående sångare) lyssnar jag på Totos Caught In the Balance fram tills Death Magnetic...
Just denna version spelades in när Totos första sångare kom tillbaka till bandet, men det är grymt som fan!
