Sir_Viktor84

Det är skönt att höra att det finns många borgare om reagerar starkt mot FRA-lagen. Liberalismen är kanske inte helt död i Sverige i alla fall. Sen ska man skilja på den och den och tokiga anarkokapitaliste...

Aftonbladet

Det är lustigt hur det ibland kan se ut inom politiken. Ta bara frågan om försvarsmakten. Högern, med Moderaterna i spetsen har historiskt sett varit mycket försvarsvänliga men sitter nu i en regering som sparar in på sagda instans. Detta har S+V+MP redan gjort i stor utsträckning, då man inte behöver ett invasionsförsvar längre. Det hade varit otroligt olustigt om Sverige fortfarande hade den tredje största luftflottan i världen.

En aspekt av alla dessa neddragningar som jag tidigare aldrig tänkt på är att det i förlängningen kan användas som ett argument för ett eventuellt natomedlemskap. Det finns inga stående nato-arméer, vad nato sysslar med är kort och gott samordning av de olika medlemsstaternas militära resurser i händelse av konflikt. I och med ett eventuellt natomedlemsskap skrotas neutralitetsprincipen för gott. Poängen med det här är att det blir viktigt för Sverige att se till att man faktiskt har en stående trupp av något slag i Sverige som kan tänkas vara behjälplig vid diverse och högst osannolika händelser. Om inte, är ett natomedlemskap nära förestående. Det ligger i neutralitetens intresse att man har en försvarsmakt som är just det, och inte enbart insatsarmé. Att jag som socialist bryr mig överhuvudtaget om huruvida vi har en armé eller inte är det omvända som rubriken nämner.

Det finns annat som redan nu mer eller mindere har raderat neutraliteten, närmast i åtanke EU med det så kallade lissabonfördraget. Men det är en annan fråga, om än mycket viktig.

Slutligen bifogas videon, där Sasha Mesic och Tim Hibbins undersöker det svenska försvaret. Roligt :)

En undersökning som bland annat Aftonbladet skriver om visar att svenskar är villiga att betala mer i skatt. De enda som antagligen är förvånade är regeringen och antagligen kommer det från regeringshåll att heta att "folket inte vet sitt bästa". Regeringen har ju uttalade ambitioner om att sänka skatten.

Det finns många fördelar med att betala mycket i skatt. Vi kan till exempel göra oss mindre beroende av marknadsmekanismer som har en natur av att sluta fungera i samhällets bästa. Man kan skapa bra skolor, bygga järnväg, sattsa på omfattande energiomläggningar, bygga offentlig sjukvård värd namnet och så vidare. Det finns så mycket som regringen inte kan göra. Inte minnst kan vi återupprätta ett rättvist socialförsäkringssytem.

Sverige behöver en regering som arbetar för de stora massorna, och inte mot. Det ska vara regeringen som fruktar folket, inte tvärt om.

Jag åker relativt ofta tåg, och oftast hem till Skåne. Det är ett snabbt, enkelt och bekvämt sätt att ta sig från punkt A till Ö. Det går som på räls vill säga. Ibland vill man åka längre sträckor, senast det begav sig var turen till Stockholm för att se The Eagles och en prismedveten resenär hade antagligen sagt "ta flyget". Men jag opch min far kände att tåget var enklast och skulle således boka tågbiljetter. I samma veva bytte SJ betalnings- och bokningssystem, vilket resulterade i det ena systemfelet efter det andra vilket omöjliggjorde internetbokning. Vi såg oss helt enkelt tvungna att gå ner till SJ och fråga om biljetter till Stockholm. Jag ville åka från och till Alvesta och min far från och till Malmö. Inga problem, det är samma tåg som går på samma sträcka. Tre roliga saker hände i kölvattnet av biljettbokningen.

Under tiden vi redogjorde för våra önskemål, där vi klart redogjorde att vi kunde tänka oss flera olika avgångar bara vi var i Stockholm senast fyra. Billigast först så att säga. Ett tu tre så får biljettförsäljaren något lustigt i blicken och säger, "Hoppsan, det verkar som om allt blev DYRARE under tiden vi pratat här". Hur är det möjligt undrar jag?

Ett tag senare, efter dubbelverifiering av att det verkligen var dyrare sa biljettförsäljaren, denna gång relativt besvärad av komiken i det hela; "Det verkar som om det är BILLIGARE för dig att resa från Malmö istället för från Alvesta". Det verkar ju en aningen suspekt, när det är minst 20 mil mindre. Värt att kolla upp för andra resenärer kanske, om ni ska till Malmö från Värnamo till exempel är det kanske billigare att köpa en biljett till Köpenhamn. Det är ju bara att kliva av i Malmö och ge bort biljetten. Konstigt nog (?) var det inte billigare att resa till Malmö än Alvesta från Stockholm dagen efter.

Vi köpte i alla fall våra biljetter, glada åt det paradoxala i hela situationen. När jag sen kom hem och satte mig på SJ:s hemsida för att kolla att allt stämde fick jag en smärre chock. Den tidigare avgången, som enligt försäljaren var dyrare, skulle för mig kosta cirka 300 kronor MINDRE. Detta enligt korrekta resplansprinciper, nämligen Alvesta - Stockholm. Jag vill också notera att det då rörde sig om en förstaklassbiljett, hundratals kronor billigare än andraklassbiljetten.

Resultatet av det är att vi antingen blivit grundlurade, eller så har priset på förstaklassbiljetten sjunkit med 300 kronor på mindre än en halvtimme. Det var fortfarande billigare att åka från Malmö än att åka från Alvesta i andra klass, men det måste ju vara något som inte stämmer i den här soppan?

Politiskt krav 1: Återreglera tågtrafiken

Politiskt krav 2: Inför en enhetstaxa

Politiskt krav 3: Där det finns goda tågförbindelser kan man gott förbjuda tågtrafiken.

Politiskt krav 4: Politiskt krav 3 kan bara uppnås om Politiskt krav 1 och 2 genomförs.

Politiskt krav 5: Gör tåget billigare, MYCKET billigare. Möjligt om Politiskt krav 1 och 2 uppfylls.

Då var det klart att V&S säljs till ett fransk bolag för den hutlösa summan 55 miljarder. Mats Odell är den minister som jag tycker mest illa om i hela regringen då han är direkt ansvarig för att råna svenska folket på sin egen egendom.

Jag begriper mig inte på försäljningsretoriken, hur kan man på fullaste allvar stå upp som politiker och säga att allt kommer bli bättre med bolaget i privat ägo? Det skulle inte förvåna mig om både huvudkontor och produktion på sikt lämnar landet. Samtidigt mår jag illa av att veta att mitt eget parti har varit delaktig i försäljningsprocesser historiskt sett i from av framförallt Teliaslakten. Förvisso revolterade hela partiet mot ledningen i samma veva, men samma misstag kommer från vänsterpartiets sida aldrig upprepas igen. I så fall är det tack och adjö.

Vad som sker nu är ett rån. Väljarna lämnar var fjärde år ut makten till ett antal personer som ska förvalta staten och se till människors bästa. I detta ansvar ligger kontrollen över de bolag staten äger. Men vad ger rätten att då sälja dessa bolag? Om jag skulle låna en film av en kompis, inte skulle jag sälja den? Att staten äger stora och framgångsrika bolag är en otrolig möjlighet att sätta normer för näringslivet och den privata ekonomin. Den privata ekonomin är som bekant den enda sektorn som inte är demokratiskt styrd.

Jag har köpt min sista flaska Absolut Vodka.

Kuba har en ny president, nämnligen "framtidsmannen" Raul Castro, 77 år gammal. Hela diskussionen om Kuba är ytterst märkvärdig. Man svär över att det inte finns fria val på Kuba, men är detta verkligen allt som bygger ett fungerande samhälle? Jag skulle tro att människor som svälter gladjeligen skulle offra både rösträtt och organisationsfrihet för mat på bordet.

Kubas system bygger i mångt om mycket på välfärd, det har sagts förr att Kuba har ett antal sociala program som garanterar människor en viss standard. Detta är bra, men revolutionen kan ändå inte ses som annat än fiasko. Det sitter till exempel människor i fängelse för sina åsikter på Kuba, men de är trots allt få till antalet. En fånge är däremot en för mycket men det borde rimligtvis ställas i kontrast till västliga "demokratiers" förehavanden. Bildem blir då en annan.

Jag hoppas på större frihet på Kuba, jag hoppas innerligt att oposition får råda. Jag hoppas däremot inte på frihet i form av avreglering, sociala nedskärningar, massarbetslöshet och så vidare, element som brukar stå sida vid sida i kapitalistiska system. Leve revolutionen!