Sir_Viktor84

Kom hem igår efter en helg i hembyn. Trevligt att veta att staden står kvar, men jag förstår fortfarande inte vad man ska med Österporttorget. Det ser minst sagt för jäkligt ut.

Men väl i Ystad passade jag på att fotografera lite med min nya telefon. Tänkte presentera resultatet. Första bilden är från arrangemanget jag föredrar att kalla stora bröst-dagen (haha). Vet inte riktigt vad det i praktiken innebar, men vad jag vet är att det är rosa bandet som ställt till med något förmodat insamlingsjippo. Andra bilden är från lokalpubben Kings Head. Jag lyckades få en ganska cool bild som jag valt döpa till "On the run". Stackaren i bardisken hade ingen rast eller ro för den delen. Tredje bilden är tagen på klostret. Lyckoträff egentligen, ljuset faller helt rätt och det blir enligt mig ganska snyggt.

Det som man redan visste bekräftar Aftonbladet. Biljettombud plåtar ut biljetter tidigt och säljer vidare. Man blir enligt egen utsago erbjuden 800 biljetter. 800! Det är en hel läktare!

- Jag tog en chansning och sa att jag ringde från Biljett Nu. Jag frågade: "hur går det med biljetterna?" Då säger de: "jo, det går jättebra. Jag har fått ut ungefär 200 biljetter och totalsumman blir närmare 96 000 kronor." (aftonbladet.se, 21-10-08)

Jag tror inte på att man i första ledet höjer biljettpriset. Många artister tar väldigt myucket betalt redan från början, exempelvis var The Eagles svindyrt, och enligt rykten lär Celine Dions biljetter varit hutlöst dyra. Men det är artistens val. Metallica hde om de velat kunna ta 2000 kronor per biljett, de hade sålt slut i alla fall. De vill däremot ge folk en seriös chans att se dem, därmed det lägre priset. KRIMINALISERING krävs!

Ab1, Ab2, Ab3

Kommer Metallica aldrig tillbaka till Roskilde, eller om man inte lyckas stävja svarta marknaden kommer man aldrig få chansen se det nya materialet live. Det är för sorgligt.

Det är klart. Guns N' Roses nya skiva kommer, 23 november. Jag vågar för första gången tro att det är sant. The Rolling Stone intervjuade Best Buys (varuhus i Amerika där skivan kommer säljas exklusivt för den amerikanska marknaden) nöjeschef som sa att det var roligt att dealen var klar och så vidare. Man kan tillägga att det är ett liknande sätt som The Eagles släppte sin senaste skiva på, exklusivt via Wal Mart i Amerika och överallt annars i resten av världen. Banden har numera samma manager, så det låter ju troligt.

Dessutom kan man i följande forum-tråd se att det som skett i den senaste är sant.

EDIT BLUEHEART: so here are few notes about the album.

1. It is true that the album is coming out on 23rd of November.
2. An official announcement will be made soon directly from Axl.
3. The artwork we've seen listed on bestbuy.com is the official CD cover
4. The tracklist is legit but the songs won't be on disc with this order.
5. The album will be released worldwide the same day but it might hit the stores in some areas the next day

more updates to come soon

- blueheart/ChineseDemocracy.Com

Man kan ifrågasätta om man kan lita på sådant här, men dessa internetforum står i direkt kontakt med Guns N' Roses stab. Jag KAN INTE vänta, även om jag väntat länge redan!



Det blir att övervaka www.gunsnroses.com i det närmaste

2003-2004 gick jag omkring och var arbetslös sinsemellan. Jag jobbade på ett skojeriföretag i slutet av 2003 som rasade samman och gick i konkurs bara någon månad efter anställningen började. Jag blev i praktiken lovad en återanställning som inte kom. Således blev jag arbetslös, och det är synnerligen påfrestande. Jag sökte anställningar medans jag stämplade, men fick inget tyvärr. Detta varade några månader. Men eftersom jag inte längre var bunden vid gymnasiet så kunde mitt sommarjobb börja redan i mitten av maj vilket blev det jag ställde in mig på. I mitten av april blev tidspannet för kort att hitta en långvarigare anställning. Resten av tiden skulle jag hårdsatsa på körkort fram till maj då jobbet började.

I samma veva som situationen började lösas så blev jag alltså placerad i ett så kallat åtgärdsprogram som innebar jobbsökarkurser, pepp-aktiviteter, besök på sparbanken (rena reklamjippon) och så vidare. Ett pepp-argument var att man skulle sätta ribban högt :) En av AMS-tanterna sa att hennes eget mål var att bli statsminister. Lysande idé, sa jag och poängterade att den typen av jobb kräver mångårigt partipolitiskt arbete, enorm kunskap om förvaltning, flera år i riksdagen och helst flera år i en regering också. Dessutom måste man tillhöra ett parti som har chans att få uppdraget att bilda regering.

Jag protesterade mot att bli placerad i åtgärdsprogramet naturligtvis, då jag hade en analkande anställning. Protesterna fick inget gehör, så jag försökte hitta fördelar. Ett av dem var att man skulle komma bort från den otroligt destruktiva struktur arbetslöshet innebär. Nu fick man struktur på tillvaron, samtidigt som man träffade mer eller mindre trevliga människor. Under åtgärdsprogramet kom jag också fram till att börja plugga igen, vilket var en oerhört god idé. Med mina visioner och framtidstankar som var och är goda tänkte jag att jag kan säkert få fritt för att jobba med körkortet´. En bekant till familjen jobbade på en körskola och hon ställde upp för mig gratis om vi tog mindre eftertraktade tider. Det var däremot HELT omöjligt att få fritt för en sådan sak! Visst kan man få fritt, men aktivitetsersättningen gick all världens väg, hur bra är det?  Det resulterade i att mitt körkort försenades med si så där fyra-fem månader. Ett körkort som jag hade kunnat använda för att få högre lön på sommarjobbet som bara var några veckor iväg. Helt otroligt, körkortet är ju en utmärkt merit. Andra exempel på ineffektivitet var att eftersom vi var på ett datortek så kunde det tänkas att man kunde ta datorkörkort. Jag kände för att göra ett sådant ryck, jag hade fått arbeta snabbt vilket antagligen inte varit några problem då jag redan kan det. Men ett bevis på att kunna är bättre. Det var dock omöjligt, den extremt dyra avgiften (hur det nu kan vara det) ville AMS inte stå för. Och på grundersättning 320 kronor minus skatt vill man inte slösa pengar

Jobbtorg kan användas till att skapa struktur och komma ifrån en förmodad ensamhet arbetslösa kan känna. Men ska det vara smidigt som en tegelsten

Så har då två av de tre oppositionspartierna valt att gå in i ett samarbete som enligt Sahlins utsago ska sträcka sig så långt som 2020 (!). Bara i det utspelet ryms en enorm arrogans mot det valsystem som finns i Sverige, nämligen det proportionella parlamentariska systemet. Under de fyra senaste åren har sex partier blivit två i form av borgarna i alliansen och skogsmullesossarna i S+MP samverkan. Man kan starkt ifrågasätta  om proportionaliteten verkligen råder.

Som medlem i partiet som lämnats utanför finns mycket att önska. Från S+MP verkar man vilja ignorera det faktum att vi tre tillsammans har två hela mandatperioder av samverkan i ryggen. Man visar också på en ofantlig respektlöshet gentemot väljarna, hur kan man utan att i samma veva begå politiskt självmord tycka det är en bra idé att politiken redan är uppgjord innan den de facto ska göras upp? Vad spelar det för roll om man röstar på S+MP å ena sidan eller M+FP+KD+C å andra sidan? Ingenting, de väljarna kan lika gärna dra lott.

Vi har en socialdemokrati som totalt knäfaller för den borgerliga regeringen, man verkar innerligt vara rädd för att ta konflikten med ett politiskt system som i grunden är helt fel. Man accepterar den fullt ut, i och med erkännandet av jobbskatteavdraget. Dessa enorma skattelättnader för de som minst behöver det. Bättre hade varit att skattebefria de arbetslösa, om man ens ska tala i de termerna.

Vi har ett miljöparti som å sin sida knäfaller för allt, så länge det ger regeringsposter. Vad händer med EU-kritiken? De EU-skeptiska anser det inte vara någon fara då tvekan till Lissabonfördraget fortfarande råder, men när det väl gäller? Vad är nästa steg? Acceptera handeln med för många utsläppsrätter? Dra tillbaka lagen om att stora bensinmackar ska erbjuda ekologiska alternativ? Man kanske ska passa på att riva stambanan för att bereda väg för en ny europaväg? Allt är möjligt.

Det är synd för vänsterpartiet, som vid upprepade tillfällen sagt att man vill göra upp om politik på väljarnas villkor, som nu lämnas utanför. Man har vid flera tillfällen sagt att inget är heligt, bara man förhandlar. Frågan är ens om samverkan på S+MPs villkor  ens hade varit önskvärd? Svaret är naturligtvis blankt nej, makten ska folket ha. Inte partibyråkrater i Riksdagen.

Ibland kan man undra hur man hamnade där man är. Varför bryr jag mig, de som bryr sig och vill förändra blir allt som oftast både misstänkliggjorda, negligerade, eller förminskade. En som tycker och tror på något? Det kan vi inte ta! Partiorganisationer tappar medlemmar som aldrig förr, individen först, satsa på dig själv, runka i motvind är kutymen som gäller.

Jag kan säga att partiet, eller framförallt rörelsen som sådan är det som fått mig hit. Mitt politiska medvetande väcktes relativt tidigt, jag blev intresserad runt årskurs 8 vid valet 1998. Efter samtal med min syster slog jag in på den anarkistiska tankebanan, den övergavs snabbt till förmån för kommunism. Statslöshet var inget som existerade i min tankevärld vid tidpunkten, varpå kommunism mycket väl kan ses som anarkismens motsatts. Vid valrörelsen 2002 hade jag vissa tankar om att faktiskt engagera mig i Ung Vänster. Under en håltimme stötte jag på några sen tidigare aktiva UV-medlemmar. Som bjöd in mig till medlemsmötet. På den tiden var engagemanget mer en ursäkt för att träffa folk, och eventuellt finna flickvän. Glädjande nog träffade jag både folk och flicka, men jag stannade kvar i engagemanget. Om jag inte varit partiaktiv hade jag aldrig fått för mig att börja plugga igen. Om jag inte varit partiaktiv hade jag aldrig kommit till Brasilien. Om jag inte varit partiaktiv hade jag inte känt den fantastiska känslan av att faktiskt ha påverkat något. Kampanjorganisationen, Ja till Europa - "In your face"! Om jag inte varit partiaktiv hade jag antagligen inte retat mig på när politiker försöker dölja fakta och alla ibland fruktansvärt korkade argument som man allt som oftast hör. "Vi har inte folkomröstning om Lissabonfördraget, folk begriper sig inte på det". Jag har varit med när partiet höjts till skyarna, och sett dess mediaslakt. Jag märker tydligt avsaknaden av kunskaper om det svenska valsystemet som verkar finnas hos stora delar av journalistkåren, när rapporteringen handlar om vem som är statsminister snarare än innehållet i kompromisspolitiken. Kärnan i det hela är trots allt att jag blir förbannad när folk behandlas orättvist.