2012?
Spoilervarning! I synnerhet bildtexten. Läs på egen risk.
Jag var på bio i dagarna och såg 2012. Jag gillar både Independence Day och Day after tomorrow och det är samma regissör bakom dem alla.
Låt oss först konstatera att 2012 är häftig, en riktig biofilm. Något annat ska man ju inte förvänta sig av en dyr film som beskriver mänsklighetens undergång. Problemet är att jag har svårt att ta det som utspelar sig i filmen på allvar. Jag kan köpa att solen får ett gigantiskt utbrott som därmed skickar en ny form av solpartiklar till jorden som gör att planetens innandöme börjar koka som om den tillagades i en mikrovågsugn. Jag kan även köpa att följden av detta är att jordskorpan smälter och helt sonika försvinner under folks fötter. Allt väl så långt. Vad jag har svårt att ta på allvar är hur våra hjältar överlever alla hopplösa situationer. När LA drabbas av en jordbävning över tio på richterskalan och marken rämnar under flykten med totalt kaos och massor med stora hinder som flyger omkring så ska man dö. Det spelar ingen roll att filmen därmed skulle ta slut, våra hjältar lyckas på något mirakulöst sätt ändå lyckas fly till ”fast mark” och därifrån ta fågelvägen i ett plan som ingen kan ska kunna flyga.
Filmen fortsätter i samma osannolika anda, och visst bör man inte förvänta sig att det på något sätt skulle vara realistiskt. Men när man bedömer den ögonblickliga nedfrysningen av New York i Day after tomorrow, sekvensen när Jeff Goldblum lyckas slå ut överteknologiska och utomjordiska datorer med hjälp av ett Macintoshskapat datorvirus i Independence Day, som mer trovärdiga så har man problem. Inte blir det bättre av att räddningenssekvensen i slutet känns otroligt dum, korkad och osannolik på samma gång. Det är dessutom i ett läge då i alla fall jag har tappat förtroende för mänskligheten, och känner att de lika gärna kan dö hela högen.
Nej, tillbaka till ritbordet. Vill man se en häftig film på bio, visst. Men trovärdigheten är lika med noll. Effektmässigt står sig exempelvis Independence Day väldigt bra fortfarande, så det är ju på intet sätt revolutionerande i någon aspekt överhuvudtaget.
En extremt roande sekvens i filmen är när LA börjar falla sönder. I tv skymtas ”the governator” som förklarar att den senaste jordbävningen var en engångsföreteelse och att alla kunde börja arbeta igen. Nästa sekund bryter helvetet löst och i TV syns hur taket rasar in och allt blir svart. Japp, i 2012 så dör Arnold Schwarzenegger. :D
