Sir_Viktor84

Jag är ju lite småintresserad av fotboll. Jag säger småintresserad för jag är inte en person som gråter eller ens bryr mig nämnvärt för hur det går för lagen i Premier Leauge, Primera Divison eller Serie A. Jag bryr mig inte heller nämnvärt om Allsvenskan, mer än att jag läser på då och då. Vet exempelvis att Elfsborg för närvarande leder Allsvenskan, jagade av Malmö FF.

Allsvenskan har dessutom alldeles för låg kvalité för att det ska vara särskilt kul. Konstanta felpassningar och dåliga avslut. Knappast något konstlir alltså. Den ackumulerade skickligheten av svensk fotboll finns någon annanstans och det stället är det svenska herrlandslaget i fotboll.

Jag var ju tidigt ganska intresserad av fotboll. Jag förstod typ att det var roligt när det gick bra för Sverige 1994. Jag förstod däremot inte det fotbollsmörker som följde med två misslyckade kval, på många sätt illustrerade av Tomas Brolins brutna fot hösten 1994. Brolin kom aldrig tillbaka.

Landslaget ja. Det är en institution som då alltså kan sägas representerar föreningslivet i Sverige, delar av det civila samhället. Jag tycker det är fint då många idrottsföreningar liksom finansieras av korvförsäljning, Bingolotto och lokala sponsorer. ”Matchen sponsras av Hans bygg och plåt” typ. Vi har ju en fin traditon i Sverige där föreningarna måste äga majoriteten i klubbarna, vi kan i Sverige då inte få en situation med rika oljesheijker som köper hela fotbollsklubbar och driver som fritidsintressen. Finns ju andra exempel, italienska storklubben Milan ägs ju av en tomte vid namn Silvio Berlusconi. Eller, varför inte ta Manchester City. Wikipedia har en resumé.

Svensk fotboll fungerar inte så. Visst, det är väldigt få spelare i landslaget som spelar i allsvenskan men även utlandsproffsen grundar ju sina karriärer i svenska klubbar. Zlatan Ibrahimovic och FBK Balkan? Kim Källström och Partille IF? Olof Mellberg och Gullspångs IF? Jag visste inte det fanns en ort som heter Gullspång.

Det är Sverige. Dessutom är landslaget ganska bra, man kan ju bevisligen slå vem som helst. Visst, EM var en bedrövelse och det var ju ganska segt att åka dit och veta om att man inte kunde gå vidare. Sverige ska slå Frankrike för äran. Visst visst, kom igen.

Mina bästa eller värsta fotbollsminnen är bland annat Sveriges kvartsfinal mot Holland 2004. Sverige var en stolpträff och en ribbträff från att gå till semi, och förmodligen vinna hela turneringen. Sverige var sanslöst bra 2004 och två spelare var på sin absoluta topp, Fredrik Ljungberg och Henrik Larsson. Zlatan hade även han blommat ut.

På tragiska kontot måste även Anders Svenssons stolpträff i åttondelen mot Senegal 2002 nämnas. VM i Sydkorea och Japan var inte helt dumt. Man gick upp, kokade kaffe, åt frukost och såg på fotboll.

På det trevliga kontot är det ju framförallt två matcher, Sveriges 2-0 seger mot Spanien(!) på Råsunda 2006(?) i EM-kvalet. Än färskare är ju Sveriges vinst mot Holland 2011 i sista kvalmatchen och därmed kunde Sverige gå till EM som bästa grupptvåa. Sistnämda var dramatiskt. Inför hösten 2011 hade Sverige fyra gruppspelsmatcher kvar och skulle i princip bara behöva vinna tre av dem för att gå vidare. Det gick åt helvete direkt dock, när Sverge förlorade mot Ungern borta. Förutsättningarna var ju desamma, bara det att Holland stod i vägen. Holland var förvisso redan klara, men att slå ett lag av den kalibern är starkt.

Så kommer vi till tredje positiva fotbollsminnet. Det finns förvisso fler, men Sverige – Frankrike var den första fotbollsmatchen jag har sett på riktigt. Ganska okej start, med 60 000 personer på läktarna. I höst har jag och farsa biljetter till Sveriges första VM-kvalmatch.

Så kommer nya minnen skapas.

Fotbollsporr, EM:s snyggaste mål.

Vilken otur! Hovet har bokat datum för det kungliga bröllopet. Problemet är bara att det med alla högre makters hjälp är speldatum för Sverige i fotbolls-VM då. Mest tycker jag synd om herr Daniel Westling, som enligt egna utsagor gillar sport. Nu återstår att se om han agearar på samma sätt som jag skulle göra i en bröllopssituation, man missar det!

Heja Sverige!

AB

Få spelare lirar så länge som Henrik Larsson gör, i synnerhet inte om man brutit ett ben och slitit sönder ett knä. Henrik Larsson är den största svenska spelaren genom alla tider, och han har vunnit så ofantligt mycket att det inte är klokt. Jag struntar i att han lirat innebandy, men kan förstå att folk reagerar men jag förstår inte varför han inte skulle kunna stå över en vanlig träningslandskamp. Henrik Larsson var så sent som förra hösten delaktig till att Sverige inte floppade, framspelet till Kim Källströms mål mot Ungern (?) i VM-kvalet exempelvis. Framspelet till Ibras 1-0 mot Grekland i EM är ett annat exempel. Målet, i träningskampen mot Frankrike är ju en episk klassiker redan, att matchen förlorades är en annan sak.

Henrik Larsson vet i praktiken allting om fotboll, varför då ta platsen från någon som kanske inte har spelat i landslaget lika mycket? Det vore onödigt. Personligen ser jag gärna att Elmander är helt frisk till kvalet mot Portugal i vår, han har blivit en liten favorit.

Men det är klart. Larsson kanske inte är tillräckligt bra i mars, men jag betvivlar det starkt. Jag tror inte heller Larsson kommer ha samspelsproblem med den övriga truppen, bara en sådan sak att han nätade i premiären med Manchester United är otroligt.

Men det är klart. Jag kan tala utifrån nostalgi, få har roat på det sättet Larsson gjort. Men man blir inte landslagskapten om man inte har en satsning planerad. Jag tror på fullaste allvar att Larsson går efter att spela ytterliggare ett VM, jag menar han måste ju revanschera straffmissen mot Tyskland i åttondelen senaste gången och därmed bli bästa svenska VM-målskytt genom tiderna.

Wikegård sågade en relativt ung ishockeyspelare under gårdagens direktsändning i den senaste vm-matchen. Sågningen var ganska låg, och anspelade på spelarens intelligens. Nog är det som så att Aftonbladet reagerar på det.

Egentligen tycker jag inte särskilt mycket om Wikegård, men ibland verkar vissa sportjournalister vara lite besserwisseraktiga i sitt beteende. Men i Wikegårds fall får jag snarare se han som hjälte då han tydligen tränat MIF under en period i slutet av 90-talet. När jag fick reda på det raserades delar av min sinnesvärld, och det brukar vara dramatiskt. Dessutom är han väldigt kul att höra på, många expertkommentatorer säger inte ett ord men Wikegård säger både det ena och det andra. Väldigt roligt

Nu, fortsatt städning.

Jag är inget big fan av ishockey. I synnerhet inte som när Malmö IF håller på att befästa sin plats i lägre divisoner, och Tre Kronor allt som oftast inte har det spelarmaterial som är bäst i världen (TVINGA in NHL i Internationella Ishockeyförbundet ffs). Däremot tycker jag junior-vm är riktigt kul. Elitserien rasar vidare, även om småkronorna har en rad elitseriespelare i truppen däribland Brynäs megaduktiga förstamålvakt som kan rädda småkronorna till ett bra VM-resultat. Men de små spelarna är väldigt roliga att se på, de spelar fullständigt respektlöst för sportens "inneboende logik" och jag tror de flesta inte spelar i NHL (ännu) vilket gör att de bästa ungdomarna är med. Jag såg Sverige slå Finland inatt med 3-1, och härnäst väntar ett par "ska vinna-matcher" innan det blir mer dramatiskt.

Övrigt att tillägga är att jag är farligt nära att köpa samlingen med det bästa från Dansbandskampen. Slå mig

Mål från förra året som saknar "inneboende logik":

Snart är det ett nytt år, och jag hittade av en händelse Roberts Gustafssons imitation av Albert Svanberg som gjordes inför sportåret 2004. Förvånansvärt mycket är applicerbart även på 2009. "Låt oss ha förväntningar på gränsen till uppgivenhet och apati". Hysteriskt!

Mitt intresse för de olympiska spelen kan inte annat än beskrivas som oerhört lågt, om äns ett intresse alls. Spelen har inför OS svärtats av den kinesisa statens förehavande i frågor som rör männskliga rättigheter. Men under spelens gång så har man helt enkelt inte fokuserat alls på att fängslade jorunalister, protesterande munkar och frihetssträvare i husaresst då de olympiska spelen inte kan förklaras som annat än otroligt bra.

Visst, Sverige tog minimalt med medaljer, men vad gör det när underhållningen annars är så pass god? Usain Bolt är tveklöst OS-kung och på den svenska sidan måste Jörgen Persson nämnas, 42 år och still going strong!

Jag hoppas att man kan återgå till en normal politisk vardag där Kina inte kan komma undan från kritiken och göra landet friare.

Årets OS-skämt, hört på radio och berättat av en vän:

- Vad vill alla kineser ha, nu under OS?

- Fyra små rättigheter!

Haha!

Att Henrik Larsson ställer upp i ytterliggare ett stort mästerskap är egentligen inte konstigt. Tänk dig själv om man fick frågan, vill du spela i EM? Vem tackar nej, i synnerhet inte som man känner man presterar bra. Vad som kan te sig märkvärdigt är att Henrik överhuvudtaget fått frågan, då han inte varit behjälplig i EM-kvalet, men det var förvisso inte Ibrahimovic heller. I Zlatans frånavro spelade Sverige en nyckelmatch på vägen till EM 2008 nämligen den mot Spanien på Råsunda.

Jag tycker det är starkt av Henrik Larsson att säga att han dessutom kan tänka sig VM-kvala. Möjligheten blir då stor att han når över 100 landskamper. Ska han VM-kvala känns vägen till ett till VM-slutspel inte långt, förutsatt att han inte degraderas sig från HIF.

Världens äldsta VM-spelare heter Roger Miller, som nådde sin karriärs höjdpunkt vid VM 1990, 38 år gammal gjorde han runt fyra mål (är lite osäker). Han gjorde ett inhopp i VM 1994, nu 42 år gammal och gjorde ett mål. Han skulle kunna slå sig in i en exklusiv skala av spelare som gjort mål i fyra VM-turneringar. Han skulle också kunna bli enskild rekordhållare när det gäller längst tid mellan första och sista VM mål.

Men nu är det i alla fall EM närmast och Sverige har tydligen den enskilt äldsta truppen. Det får mig att tänka på Filip och Fredriks skojande om medellivslängden med Ibrahimovic och Lagerbäck :)