12 september!
Då vet man när jag håller release-party över Metallicas nästa skiva. Den 12 september kommer Death Magnetic, och det är inget annat än otroligt. Metallicas bästa skiva är enligt mig justice for all, vilket var skivan efter första basistens Cliff Burtons död. Jason Newsted har lämnat och de har en ny basist, så man kan kanske hoppas på en ny klassiker? :) Det är lite grymt att jämföra med Cliff Burtons bortgång, men i alla fall. St Anger var Metallicas senaste platta, som kom lagom till min student. Det följdes av den helt otroliga spelningen på mitt första och antagligen mest minnesvärda (ingen öl innan lunch) Roskilde.
Mitt intresse för hårdrock och metal (om det inte är samma sak) väcktes i och med Metallicas lysande liveskiva S&M. Där spelar Metallica likt många före dem med en symfoniorkester och resultatet är att det annars så hysteriska Metallica helt plötsligt verkligen låter mer än bara ett djävla oljud. Hårdrock kan mycket väl v ara melodiskt och vackert, bara man lyssnar. Nu är det väldigt lite hårdrock som jag inte gillar, de bästa sångarna finns oftast i hårdrocksbanden och jag gillar sångare. Just därför (angående sångare) lyssnar jag på Totos Caught In the Balance fram tills Death Magnetic...
Just denna version spelades in när Totos första sångare kom tillbaka till bandet, men det är grymt som fan!
