Kontrarevolution?
Kuba har en ny president, nämnligen "framtidsmannen" Raul Castro, 77 år gammal. Hela diskussionen om Kuba är ytterst märkvärdig. Man svär över att det inte finns fria val på Kuba, men är detta verkligen allt som bygger ett fungerande samhälle? Jag skulle tro att människor som svälter gladjeligen skulle offra både rösträtt och organisationsfrihet för mat på bordet.
Kubas system bygger i mångt om mycket på välfärd, det har sagts förr att Kuba har ett antal sociala program som garanterar människor en viss standard. Detta är bra, men revolutionen kan ändå inte ses som annat än fiasko. Det sitter till exempel människor i fängelse för sina åsikter på Kuba, men de är trots allt få till antalet. En fånge är däremot en för mycket men det borde rimligtvis ställas i kontrast till västliga "demokratiers" förehavanden. Bildem blir då en annan.
Jag hoppas på större frihet på Kuba, jag hoppas innerligt att oposition får råda. Jag hoppas däremot inte på frihet i form av avreglering, sociala nedskärningar, massarbetslöshet och så vidare, element som brukar stå sida vid sida i kapitalistiska system. Leve revolutionen!
Att kalla revolutionen för ett fiasko, och samtidigt försvara de sociala rättigheter som finns på Kuba är väl inget annat än att skjuta sig själv i foten? Vilka sociala rättigheter hade funnits utan revolutionen? :) Revolutionen är i mångt och mycket en lyckad affär, dock med ett antal mörka sidor som kubanerna snarast måste ta itu med. Klart är dock att Kubas system väcker frågan om vad verklig demokrati handlar om. Man bör ställa sig frågan om folk per automatik blir lyckliga av att ha friheten att själva välja i vilken soppa de ska bli kokta. Demokrati får aldrig bagatelliseras till att först och främst handla om hur många partier som ställer upp i val.
