Att reta sig på kompletteringar
Jag sitter ljust nu och ligger sista handen vid komplettering nummer två av en uppgift jag gjorde förra året i november. Det är en liten, liten uppgift som skulle beröra en form av metodik att använda i ett av sina ämnen i undervisningen. Jag gjorde den första gången men den ansågs vara för tunn (med viss rätt), andra gången underkändes den då den ansågs vara "fel". Proängen är att jag sågar den här metodiken, jag gillar den inte och ser mer problem än faktiska möjligheter med den i mina ämnen (som är samhällskunskap och historia). Det fungerar säkert alldeles utmärkt i andra sammanhang, dåligare här. Jag ser en positiv aspekt men ser tre eller fyra negativa av samma mynt.
Nog borde det rimligtvis vara tillåtet att tycka illa om något som man förväntas tycka bra om? Ska jag ljuga, i stil med att jag skulle hävda att jag är nyliberal? Knappast.
Nog borde det rimligtvis vara tillåtet att tycka illa om något som man förväntas tycka bra om? Ska jag ljuga, i stil med att jag skulle hävda att jag är nyliberal? Knappast.
Kommentarer
Trackback