Sir_Viktor84

Den absolut mest uppenbara anledningen är att det är live, inspelat direkt på plats och ett test för om ett band kan leverera. Ibland får de omorganisera hela arrangemang eller fuska med bakgrundssamplingar och liknande för att nå ut. Dessutom har man ofta att göra med liveskivor som är inspelade efter det att en eller flera olika låtar har blivit hits och detta vet banden om. De har en megahit i katalogen och denna ska framföras så bra som möjligt och det blir därmed ett särskilt fokus kring just dem.

Känslan av att höra en liveskiva är inte helt olik den det skulle kännas att se bandet på riktigt. Det är i praktiken anledning nog då man får en föraning om vad som komma skall.

Exemplet som fick mig att skriva den här texten är otippat nog Alphaville. Alphaville hade en riktigt framgångrik skiva, vilken var deras första vid namn Forever Young som släpptes för 25 år sedan. Via Spotify hittade jag en liveskiva av samma grupp, inspelad med syftet att göra en liveplatta (till skillnad från det värdelösa att samla på sig en massa bootlegs och göra en skiva av dem) och till dags dator är Big in Japan och Forever Young deras största och enda (?) hits? Resultatet = man drar båda låtarna i sträckbänk och förlänger dem med minuten. Skitbra.

”Nya” och numera bortglömda Guns N' Roses (så till vida en reunion sker) spelar skiten ur hela appetite. Bokstavligen talat. Axl Rose bunkrade upp med två keyboardister (det fanns noll när bandet startade) inklusive tre gitarrister. Resultatet är överlägset allt det riktiga Guns N' Roses kunde göra live men lysande. Man har inte släppt någon liveskiva och de otaliga bootlegs som finns är inte rättvist att recensera. GN'R som är det riktiga bandets liveskiva är enbart ett ta pengar från fansen-projekt. Värdelöst, även om en del spår sticker ut. Liveversionen av November Rain exempelvis med det långa pianointrot.

En annan grupp som som har släppt liveskivor är Metallica. Live-DVDs till och med, men den starkaste lysande stjärnan i samlingen är S&M. Man antingen hatar eller älskar skivan, där Metallica spelar ihop med en symfoniorkester. S&M var skivan som fick mig att seriöst börja lyssna på heavy metal, det visade sig finnas en melodi även i det absolut tyngsta. For Whom the bell tolls är fantastisk.

Plats är en annan fråga för liveskivor. Många liveskivor verkar vara inspelade på mer eller mindre konstiga ställen som i Sydamerika, Kuba, Kina, Australien och så vidare. Ställen dit band inte kommer särskilt ofta på grund av politik, restriktioner eller bara ekonomi. Iron Maiden gjorde en skiva ”Rock in Rio” framför 250000 pers. Audioslave är ett annat exempel som var det första amerikanska bandet någonsin att spela på Kuba. Naturligtvis inspelat. Jean Michael Jarre spelade in en konsert i förbjudna staden, vilket bara i sig är helt sjukt. Efterföljande DVD är dessutom THX-klassad. Australien är egentligen inte konstigt, men jag har fått för mig att många band undviker kontinenten då den ligger i ett hopplöst geografiskt läge. Detta hindrade inte The Eagles från att spela in farewell tour 1i Melbourne. Det torde sannerligen krävas enorm biljettförsäljning om det ska löna sig att släpa ner en miljonrigg ner ”down under”.

Andra liveskivor är bara synonymt med specifika ögonblick i ett bands historia. Totos livefields markerar comebacken av Bobby Kimball. Skivan är fri från några av de mer uppenbara hitsen, internetfansen var nämligen dem som bestämde vilka låtar som skulle ges ut med på skivan. Roxy Music gjorde en skiva i samband med en comeback för ett antal år sedan. Fördel = alla låtar som gjorde dem stora nyinspelade. Den som säger att 70-talsinspelningar ämnade för lp låter bättre än nyinspelat cd-material är antingen full eller döv.

Många av skivorna jag skrivit om är egentligen DVD-skivor där man förväntas se på konserten. Det är underhållande och trevligt men man kan stänga av både hemmabioljud och TV och lyssna via stereo. Det är mycket trevligare. Oftast. De är alltid bättre än studioskivor.

Tillägg: Vissa band ska helt enkelt upplevas live. Placebo exempelvis är så hopplöst gnälliga och ljudet på deras studioproduktioner stinker billig demo att man förundras de kan ta betalt för eländet. Men live. Placebo är skitbra live! Det finns en live-dvd. Man kan hoppas det kommer fler.