Studentlivet är SLUT
Bloggen har uppdaterats minst sagt sporadiskt, men den ska vakna till liv igen. Anledningen till att bloggen dvalat är det mer eller mindre konstanta grubblandet över examensarbetet. Men fem år ska summeras.
Fem år...
Det är oerhört lång tid. Nästan 20 procent av mitt liv, eller en hel livsfas går mot sitt slut. Det är helt sjukt. Jag minns allt värt att minnas, och jag har precis allt jag producerat i form av examinationer undansparat på backuper och ena hårddisken. Jag minns också att jag under vårterminen 2006 pratade med en av mina nyfunna vänner att han menade på att göra det absolut bästa av studietiden i form av att ha roligt. Och nog fan har detta varit roligt! Jag ämnar sammanfatta mina fem år i olika delar, där jag tänkte nämna studierna först. Detta är första delen av två angående studierna.
Jag minns mycket väl mitt adjö till Ystad. 2005 när studierna startade samåkte jag med en nära vän som pluggade vid universitetet för att sätta mig tillrätta. Höstterminen 2005 är nu i efterhand ett gigantiskt skämt, åtminstone till vissa delar. Jag minns hur vi diskuterade hållbar utveckling och pedagogik. Pedagogiken diskuterades i högst abstrakta termer, och jag minns mycket väl min första praktik och min första lektion. En lektion som lika gärna hade kunnat vara en redovisning.
Jag minns min andra termin när saker och ting gick in i en mer seriös framtoning än vad AUO var.
Samhällskunskap...
Detta ämne som jag mot bättre vetande (nu i efterhand) failade enormt på i gymnasiet. Jag går in med ett tycke om att det nu är läge att diskutera politik. Icke så, slår institutionsansvarige fast direkt. Nattsvart. Vad som följer är relativt hårda studier med mer eller mindre gigantiska hemtentor, som förvisso löper under en längre period men som fortfarande är tungt för någon som inte hanterat det tidigare. Politisk akademisk teori skiljer sig markant mot den dogmatiska teorin man studerar i Ung Vänster. Däremot gjorde vi vår första riktiga VFU, under en femveckorsperiod. Då kände man att man valt rätt i alla fall.
Hösten 2006 följer ett liknande mönster. Här följer några av de bästa kurserna jag någonsin läst. Dagliga, men förvisso relativt korta föreläsningar (men å andra sidan med stora möjligheter till kommunikation med föreläsaren) var normen. Som följd fick vi studenter normal dygnsrytm och kunde ägna timmar på biblioteket. Vi läste även en del kurser som var helt åt helvete. Terminen inkluderade fem veckors VFU. De var med samma handledare och samma skola som den terminen tidigare.
Våren 2007... AUO2. Vilket skämt. För mer information om våren 2007, se kommande avsnitt om Växjös sociala utbud. Det positiva var att vi fick VFU, och jag bytte skola inom den avlägsna kommunen jag gjorde min VFU. Min första och enda erfarenhet till komvux. Riktigt kul faktiskt, och följden var en lysande B-uppsats.
Hösten 2007 skruvades tumskruvarna åt en del. Samhällskunskapen fortsatte, och vi fick vidare kurser om det ena och det andra. Mycket fördjupning inom olika djupanalyser där de tidigare kurserna hade varit mer övergripande. Ganska enkelt material dock. VFU skulle följa först år senare.
Våren 2008 innebar en kontakt med statsvetarna på deras mer eller mindre avancerade studienivå. Jag vet att det suckades och stönades bland dem om att de skulle behöva läsa med lärarstudenter, men ännu roligare var när jag bad om att få statistik över vilken studiegrupp som klarat sig bäst på ena tentan kursen innehöll. Lärarstudenterna klarade sig totalt och överlägset bäst. Procentuellt sätt färre underkända (mycket mindre underkända) och ett betydligt högre procentuellt sätt högre antal VG-studenter. Vi ägde helt enkelt. Annars författade vi en till B-uppsats om politisk konflikt i gymnasienämnden.
