Sir_Viktor84

Jag har gjort ett aktivt val att bo i allmännyttan (Växjöhem). Jag har också gjort ett aktivt val att bo i Växjö. Dessa två aspekter förenas ganska väl, med tanke på att Växjö Kommun till dags dato inte ställt sig i de leden som säljer ut och ombildar allt de äger utan tvärtom aktivt bygger, även om slutresultatet är mycket dyrt för hyresgästen. Det kan förklaras med att hyresrätten är den boendeform som skattas absolut hårdast, vilket är ironiskt med tanke på att de som har hyresrätter är de som har minst att betala i skatt.

Nu vill dock Växjöhems ordförande Sven Åke-Fröderberg med sina borgerliga kollegor förvägra mig rätten att bo i allmännyttan. Fröderberg har som mål att avveckla den egna verksamheten och göra Växjöhem till bostadsrätter, om så hyresgästerna vill. Även här finns en ironi, hyresgäster i allmänyttan äger per defintion sina lägenheter redan genom att vara kommuninvånare och merparten av hyresgästerna kommer förmodligen få tigga pengar hos en bank, alltså kommer banken i slutändan äga bostaden. De hyresgäster som inte har råd att köpa sin lägenhet kommer få stanna kvar som hyresgäster i bostadsrättsföreningen.

För mig är detta en socialt orimlig tanke. Allmännyttan är anonym i den aspekten att det enda Växjöhem bryr sig om är att jag kan betala min hyra, antingen via inkomst eller borgenär, men en bostadsrättsförneing och medlemmarna i den kommer ha ett eget personligt intresse i min lägenhet. Jag riskerar att i slutändan få en situation där alla mina närmaste grannar är mina hyresvärdar, där jag är ensam hyresgäst likt ett smolk i mjölken. De grannar jag träffat på är kanontrevliga, men som hyresvärdar är de knappast bättre än vad Växjöhem är. Jag vill slippa fundera på mina grannars situation i en bostadsrättförening och deras personliga ansvar om jag skulle behöva ha en kran fixad.

Att ta ett banklån är för mig otänkbart. Jag är 27, snygg, sexig och singel och har absolut inget behov av att låsas fast av ett banklån. Jag är inte heller helt förtjust över tanken att försöka flytta till en privat värd. Jag har bott hos privata värdar, både stora och små. Även om det i sig inte varit några problem så har jag varje gång jag sökt fått svara på frågor om jag har hund, en pojk-eller flickvän, konstiga vanor eller om hur jag länge jag planerar att bo i lägenheten – frågor om sådant en privat värd vill veta men som allmännyttan struntar i. Det är min ensak.

Istället upplever jag nu stress, oro och sömnssvårigheter över något av det mest grundläggande en människa kan tänkas ha rätt till – en bostad. Men den rätten är sedan länge ifrågasatt ute i landet, och nu i Växjö under Fröderbergs politik.