Sir_Viktor84

Det är ibland extremt tillfredsställande att kommentera sin samtid med orden ”Vad var det jag sa?” Vad som händer i EU och i synnerhet i EMU är tämligen unikt med ett skolboksexempel på vad vi i nej-sidan sa i folkomröstnigen om EMU 2003. Köpfesten är slut, och samarbetet som det är känt kommer av allt att döma att spricka. Vad svaret blir vet vi inte ännu, antingen kommer vi få se mer av överstatlighet och mer av den borgerliga politik som så fatalt misslyckats eller så kommer vi se hur länder helt sonika tvingas lämna euron då man inte längre kan betala sina skulder.

Euron är som en del (även om de verkar vara få) menar inte en del av lösningen utan snarare en del av problemet. Irland som vid tidpunkten för folkomröstningen gick som tåget, aka ”den keltiska tigern” användes som exempel på hur illa konstruerat EMU de facto är. Det var redan då fullständigt uppenbart att Irland behövde bromsa sin ekonomi med riksbanksränta men i och med att räntan dikterades från ECB* kunde inget göras och utlåningen var massiv och spekulationen stor. Tyskland användes i sin tur som ett exempel på ett fall där räntan behövde sänkas då ekonomin gick trögt. Grekland har å sin sida haft strukturella problem, även om det odlas många myter om grekerna som är ren bullshit och ibland på gränsen till direkt rasistiska. Spanien har under långa perioder varit ett land med välskött ekonomi men i grunden haft samma problem som Irland med alldeles för generös utlåning.

Problemet stavas EMU. Nu när Europas krisländer döms till fattigdom av chockdoktrinens förespråkare så kan de inte heller få ett annat valutavärde vilket naturligtvis är helt nödvändigt för om de ska kunna resa sig ur askan och faktiskt kunna producera något åt andra länder. Det är helt enkelt inte lönsamt att köpa exempelvis spanska produkter då det är för dyrt i förhållande till vad valutan är värd. Man kan inte svälta bort fattigdom med mera svält, vilket på klarspråk betyder att man inte kan privatisera allt och tvinga igenom enorma nedskärningar av offentlig verksamhet. Det är dessutom uppenbart att folken i de mest akut drabbade länderna inte accepterar detta schabackel och har tagit till gatorna för att protestera mot sina makthavare som på de flesta håll sedan länge vänt dem ryggen.

Tänkbara och rimliga lösningar i ett första steg är en nedskrivning av den grekiska statsskulden. Det finns inga möjligheter för grekerna att betala tillbaka sådana belopp varpå en rejäl nedskrivning är nödvändig. Grekland måste sen lämna euron för att få en korrekt värderad valuta. Alternativet till skuldnedskrivning är att grekerna helt enkelt ställer in betalningarna men det skulle ge värre konsekvenser på många plan än vad en nedskrivning skulle innebära. Schismen går mellan vem som ska betala. Makthavarna vill skicka räkningen till skattebetalarna, något dessutom den svenska regeringen är inställd på vilket blir helt absurt med tanke på att svenska folket sa nej till att delta i EMU under folkomröstningen 2003. Vad man istället borde göra är att låta de privata bankägarna helt enkelt förlora allt och drivas till konkurs (det är i sig inte märkligare än att en dålig restaurang får stänga för att de inte har några kunder och att en tidigare rik krögare blir urfattig). Bankerna har lånat ut och spekulerat betydligt mer till en betydligt större risk än vad som är rimligt och måste betala för sina misstag. Därpå kan skattebetalarna tänkas ta över bankerna, och driva dem med helt andra mål än vad de har idag. Banker ska vara serviceverksamheter för nyttiga affärer, inte instanser för snabba vinster på värden som ofta bara finns på en bit papper.

*Europeiska Centralbanken