Den lilla röda och jag
Jag har köpt en bil. Eller, jag har inte köpt en bil utan min far har köpt en bil åt mig. Se så, jag har inga problem att vid 28 års ålder erkänna att jag kan få den typen av hjälp. Intressantare är dock varför jag kände att jag har ett absolut behov av en bil. Anledningen stavas fallerad kollektivtrafik.
Jag jobbar alltjämt på världens finaste färja Stena Vision med hemmahamn Karlskrona. Karlskorna ligger cirka 11 mil från Växjö, snabbaste bilvägen. Tidigare har mina påmönstringarsdagar i princip explicit infallit på fredagar då båten ligger still i hamn. Det fanns med andra ord bra marginal att ta sig till jobbet på, men en schemaförändring gjorde att jag numera har pågångsdag på torsdagar istället. Då kommer båten in i hamn på torsdag morgon, och lämnar sedan klockan nio. Marginalen försvann med andra ord helt, och jag hade inte råd med förseningar.
JAG har inte råd med förseningar, men det ansvaret ligger inte på mig då jag fram till nu har förlitat mig på kollektivtrafik. Den tidigaste morgonavgången till Karlskrona från Växjö var ALLTID försenad, på grund av strul tidigare för tåget eller problem med el, personal, krångel vid bytet i Emmaboda eller annat trams som inte ska ske i ett så kallat I-land som åtminstone i teorin säger att det bryr sig. Jag skulle i teorin vara inne i Karlskrona 07:45, vilket i teorin skulle ge mig gott om tid att ta en buss ut till färjeterminalen så att jag i teorin senast skulle vara där cirka 08:30. Som sagt, i teorin, för då har vi problemet med stadsbussarna som i teorin har en tidtabell med som i verkligheten inte har det. Just den linjen är tragikomisk på andra sätt, den kan till och med vara försenad från en så kallade ändhållplats, vilket i det här fallet är färjeterminalen. Det sistnämnda blev ett problem när jag skulle hem på söndagar och skulle med sista tågförbindelsen hem, då bussen skulle gå från Verkö 19:09 men ofta inte ens var på plats förens kvart över vilket resulterade i att jag riskerar att missa tåget hem.
Det hela ledde till att jag kände mig tvingad till att åka taxi mellan tågstationen och färjeterminalen, en taxi som jag naturligtvis förbokade. Ofta förbokade jag den till 07:50, även om jag de gånger tog taxi fick ringa till taxi och säga att jag blev sen för at tåget inte gick eller att vi bara var sena. Samma sak när man skulle hem på söndagar, då man inte visste om bussen ämnade vara i tid (från en ändhållplats, dvs ej kursiverad cirkatid i tidtabellen)
Nu har man dessutom stängt tågbanan mellan Emmaboda och Karlskrona för renovering, och det behöver den sannerligen. Obekvämare tågresa stod inte att finna på de här sidan ekvatorn. Buss ersätter den sträckan. Ofta fick jag åka buss de sträckan i alla fall på morgonavgången, för att det var krångel med tågen. Men återigen, risken för förseningar även innan man får hoppa på bussen är överhängande. Marginalen försvinner då helt, och tramset med stadsbussarna gör att det är rena rama lotteriet om man kommer till jobbet i tid eller inte. Och då har jag ett totalt behov att komma till jobbet i tid, gör jag inte det så försvinner jobbet ut till havs och båten väntar inte på en diskare och även om den skulle göra det så skulle det kosta tiotusentals kronor för företaget i högre bränsleförbrukning. Vi kör människor dit de ska – i tid! Kosta vad det kosta vill. Men, jag vill inte ha det på mitt samvete.
Sista problemet är att sista avgången till Växjö på söndagskvällar nu går vid sextiden, och inte 19:45 som innan. Detta trots att KLT, BLT och Länstrafiken Kronoberg dyrt och heligt lovade att det skulle bli fler avgångar under spårrenoveringen. Förmodligen anser de att tågsträckan Karlskrona-Hässleholm-Växjö som tar cirka fyra timmar är ett fullgott alternativ.
Så, därför har jag en bil. Pendlare mellan två centralorter. Det är absurt. Men, jag kan tänka mig att använda bilen i andra sammanhang av rent social natur också. Fick i dagarna en kompensationsbiljett med en dags fria resor i Skåne efter att jag skulle luncha i Lund. Från Malmö och tillbaka var de totala förseningstiden cirka en timme. En timme för en samlad restid på cirka 20 minuter. Ska man behöva offra en hel jäkla dag om man ska åka två mil kollektivt? Och inte är det landsbygden heller.
Kollektivtrafiken har förlorat mig för lång tid framöver. Livet är helt enkelt för kort.
Vet inte om jag kommer bli nöjd med mina resor framöver då jag helt enkelt inte ens kommer försöka.
