Sir_Viktor84

Jag är ju lite småintresserad av fotboll. Jag säger småintresserad för jag är inte en person som gråter eller ens bryr mig nämnvärt för hur det går för lagen i Premier Leauge, Primera Divison eller Serie A. Jag bryr mig inte heller nämnvärt om Allsvenskan, mer än att jag läser på då och då. Vet exempelvis att Elfsborg för närvarande leder Allsvenskan, jagade av Malmö FF.

Allsvenskan har dessutom alldeles för låg kvalité för att det ska vara särskilt kul. Konstanta felpassningar och dåliga avslut. Knappast något konstlir alltså. Den ackumulerade skickligheten av svensk fotboll finns någon annanstans och det stället är det svenska herrlandslaget i fotboll.

Jag var ju tidigt ganska intresserad av fotboll. Jag förstod typ att det var roligt när det gick bra för Sverige 1994. Jag förstod däremot inte det fotbollsmörker som följde med två misslyckade kval, på många sätt illustrerade av Tomas Brolins brutna fot hösten 1994. Brolin kom aldrig tillbaka.

Landslaget ja. Det är en institution som då alltså kan sägas representerar föreningslivet i Sverige, delar av det civila samhället. Jag tycker det är fint då många idrottsföreningar liksom finansieras av korvförsäljning, Bingolotto och lokala sponsorer. ”Matchen sponsras av Hans bygg och plåt” typ. Vi har ju en fin traditon i Sverige där föreningarna måste äga majoriteten i klubbarna, vi kan i Sverige då inte få en situation med rika oljesheijker som köper hela fotbollsklubbar och driver som fritidsintressen. Finns ju andra exempel, italienska storklubben Milan ägs ju av en tomte vid namn Silvio Berlusconi. Eller, varför inte ta Manchester City. Wikipedia har en resumé.

Svensk fotboll fungerar inte så. Visst, det är väldigt få spelare i landslaget som spelar i allsvenskan men även utlandsproffsen grundar ju sina karriärer i svenska klubbar. Zlatan Ibrahimovic och FBK Balkan? Kim Källström och Partille IF? Olof Mellberg och Gullspångs IF? Jag visste inte det fanns en ort som heter Gullspång.

Det är Sverige. Dessutom är landslaget ganska bra, man kan ju bevisligen slå vem som helst. Visst, EM var en bedrövelse och det var ju ganska segt att åka dit och veta om att man inte kunde gå vidare. Sverige ska slå Frankrike för äran. Visst visst, kom igen.

Mina bästa eller värsta fotbollsminnen är bland annat Sveriges kvartsfinal mot Holland 2004. Sverige var en stolpträff och en ribbträff från att gå till semi, och förmodligen vinna hela turneringen. Sverige var sanslöst bra 2004 och två spelare var på sin absoluta topp, Fredrik Ljungberg och Henrik Larsson. Zlatan hade även han blommat ut.

På tragiska kontot måste även Anders Svenssons stolpträff i åttondelen mot Senegal 2002 nämnas. VM i Sydkorea och Japan var inte helt dumt. Man gick upp, kokade kaffe, åt frukost och såg på fotboll.

På det trevliga kontot är det ju framförallt två matcher, Sveriges 2-0 seger mot Spanien(!) på Råsunda 2006(?) i EM-kvalet. Än färskare är ju Sveriges vinst mot Holland 2011 i sista kvalmatchen och därmed kunde Sverige gå till EM som bästa grupptvåa. Sistnämda var dramatiskt. Inför hösten 2011 hade Sverige fyra gruppspelsmatcher kvar och skulle i princip bara behöva vinna tre av dem för att gå vidare. Det gick åt helvete direkt dock, när Sverge förlorade mot Ungern borta. Förutsättningarna var ju desamma, bara det att Holland stod i vägen. Holland var förvisso redan klara, men att slå ett lag av den kalibern är starkt.

Så kommer vi till tredje positiva fotbollsminnet. Det finns förvisso fler, men Sverige – Frankrike var den första fotbollsmatchen jag har sett på riktigt. Ganska okej start, med 60 000 personer på läktarna. I höst har jag och farsa biljetter till Sveriges första VM-kvalmatch.

Så kommer nya minnen skapas.

Fotbollsporr, EM:s snyggaste mål.