Sir_Viktor84

Det är ju knappast en hemlighet att jag diggar de gamla musikdinosaurierna med 30 eller 40 aktiva år. Vissa till och med 50. Man ska ju ärligt erkänna att Metallica, The Eagles eller The Beach Boys knappast låter som de gjorde under sina glansdagar, men det hindrar det ju knappast från att fortfarande vara bra.

 

Jag menar, själv är man ju bara 25+ så när jag hör exmepelvis "God Only Knows" tänker jag att den lika gärna hade kunnat släppas 2006 och inte 1966 då den faktiskt släpptes.

 

De gamla dinosarierna kan ibland sägas förenas av en faktor och det är en ändlös parad av återföreningsturnéer. Ganska få av de stora dinosarierna kan sägas ha varit aktiva konstant. Exempel på andra dinosaurier är The Who och The Rolling Stones. En annan gemensam faktor får sägas vara att medlemmar från banden ifårga har dött, ofta då som en följd av alkohol- och/eller drogmissbruk eller sinnessjuka olyckor och banden är ibland rena tributeband till sig själva. När band byter medlemmar så behöver det ju inte nödvändigtvis vara dåligt, det får ibland bandet att växa och utvecklas vidare. Ett sådant medlemsbyte är ju exempelvis när Joe Walsh ersatte Bernie Leadon i The Eagles. All respekkt till Bernie Leadon naturligtvis, men Joe Walsh är eller var knappast en dussingitarrist.

 

Ett av 70-talets absolut största band ju utan diskussion Led Zeppelin. Stairway to heaven måste nog ses som den största hit-låten någonsin, utan att för den sakens skull ha släppts som singel. Och Led Zeppelin har inte gått i "dinosauriefällan" (om man nu ser det som ensidigt negativt, vilket jag förvisso inte gör). När trummisen John Bonham dog efter att ha kvävts av sina egna spyor som följde av extremt supande så drog bandet ur proppen helt och slutade existera. Detta skedde 1980. Därefter har de olika medlemmarna gjort helt andra saker, och Robert Plant är förmodligen den som gått längst ifrån det Led Zeppelin stod för.

 

Bandet har gjort ett par mindre återföreningar, med dessa beskrev man ofta som misslyckade. Det handlade då om ett par låtar vid olika tillfällen, aldrig en hel konsert. Men 2007 återförenades bandet för en hel konsert för att hedra Ahmet Ertegun, skivbolagspampen som signade Led Zeppelin. Konserten blev historisk av många anledningar, dels för att 20 miljoner personer ansökte om bljetter men också för att det var den första fullängdskonseten bandet har gjort sedan 1980. Det är 27 år. Jonh Bonhams son, Jason Bonham slog på trummorna. Det var också en konsert som beskrevs både av bandet självt, närvarande publik och rock-kritiker som på ren svenska skitbra.

 

Med den inramningen är det naturligtvis inte konstigt att en komplett turné kommer på tal. Jimmy Page, John Paul Jones och Jason Bonham var alla intresserade av att turnéra med Robert Plant var och är inte alls intresserad då han inte ville "tour like a bunch of bored old men following the Rolling Stones around". All respekt till den inställningen. Led Zeppelin letade till och med efter en ersättare till Plant, men man kom antagligen till insikten att det hade sett ganska illa ut. Medlemsbyten är okej, men att göra det på det viset hade varit illa. Riktigt illa. Bandet behåller därmed sitt goda rykte.

Men, för oss som inte fick biljetter 2007 kommer nu en god nyhet. Konserten ska äntligen släppas på bio, blu ray-, dvd-, cd-, lp- och blu ray-audio-skivor. Mer tvivelaktigt om den kommer på Itunes, det tog extremt lång tid innan Led Zeppelin tillåt sin musik att säljas digitalt då man menar på att Led Zeppelins skivor (precis som alla andra skivor) är enheter och ska upplevas till fullo och inte spår till spår.  

 

Så nästa vecka kör jag premiärparty för Celebration Day på hemmabion. Alla välkomna!