Slut på en epok
Jag är ju lite småkänd för mitt agg mot den sociala utvecklingen i Ystad. Dessa åsikterna jag förde fram då stämmer relativt väl överens med de jag har idag. Staden har ju helt klart potential, men som det ser ut nu så är det bedrövligt. Dessvärre alltså.
Men, oavsett hur man vrider och vänder på saken så har ju Ystad ständigt varit där då mamma med styvfar bott där. Dit har man liksom åkt för att äta söndagmiddag och supa ner sig på Kings Head med barndomsvänner. Och det har ju alltid funnit en säng ledig. Oavsett vad.
Men nu har mamma och styvfar flyttat från stan och således är den direkta familjära kopplingen till staden borta. Jag ser Ystad som min hemort, även om jag är född i Malmö. Det var i Ystad jag växte upp.
Skitkul att mamma kommer närmre mig. Hela familjen är samlad i samma kommun för första gången på 20 år. Men samtidigt är det ju en lätt känsla av... vemod?
Dessa filmer är min garant för lokalpatriotism. Inte för att filmerna i sig är särskilt bra eller för att Wallander är trovärdiga som kriminalare, utan det fantastiska fotot.
Men å andra sidan så ligger Ystad bara 45 minuter härifrån.
Kommentarer
Trackback
