"Klockan ett (två?) och allt är väl!"
Personen som hade blivit sjuk dök idag upp på arbetet för att säga hej (utan att arbeta naturligtvis), aldeles för tidigt utskriven enligt somliga men så länge vi har en regering som sänker skatter för hundra miljarder och inför vådval för flertalet miljoner kronor så är det så. Det är en annan diskussion men jag såg alltså personen, kramade om honom, sa "tack för att du lever" och fortsatte äta. Därefter följde min så kallade reaktionsfas.
Jag började gråta, rationellt sett helt utan anledning. Jag kände dels chock över vad som hände den tisdagen, dels var jag skiträdd för att de inte hade en ambulans i närheten, dels var jag förbannad på det i övrigt sinnessjuka bemötandet som jag fått i telefon (inte rätt att köra vårdslöst my ass). Jag var samtidigtså otroligt glad då jag själv såg, att denna sen tidigare dödssjuka person tog sig fram för egen maskin. Allting bara precis överrumplade mig under ett antal minuter och det blev helt plötslgt oerhört tungt att bära, således min reaktion.
Det är i sig helt logiskt men själva skolboksexemplet på traumatism behöver man inte leta länge efter i mitt fall.
När sekunder blir minuter
Vad som sedan följer är sjukt absurt långa minuter. SOS-operatören säger att vi själva kan köra in till sjukhuset och därmed spara tid. Hon har helt klart inte kört på eller försökt köra in på Österleden en dag i juli. 25 grader varmt och semesterfirande människor på väg till havet, eventuell trafik från färjorna med bilar i hundratalet och rödljus plus tågbom som tillsammans kan skapa långa och långsamma köer. Till råga på allt är det dessutom Kiviks Marknad nu, med cirka 100 000 besökare fördelade på tre dagar och det faktum att folk som stannar vid Fritidsbaren parkerar som fullständiga idioter vilket gör det oerhört svårt att backa ut. Det kan alltså i ett worst case scenario ta väldigt lång tid att överhuvudtaget komma ut på Österleden och bilen har inga blåljus. En ambulans från Sjöbo kan alltså vara på plats i samma veva som jag precis kommit ut på Österleden och därmed hade den insjuknade tappat minst sagt livsviktig tid. Ambulansen har utrustning och kunnande som annars inte finns.
Operatören säger att ambulansen är på väg men att vi kan välja att köra själv då det nog går fortare. ”Jag står på tutan ut” säger jag och får det fullständigt befängda svaret att jag inte har ”rätt att köra vårdslöst”. Jag står på tutan ut betyder bara att jag tänker blockera andras framfart (vid bilkö), använda tutan för att snabba på folk i vägen, köra 70 där det är 50 och i 50 där det är 30. Vad jag däremot inte tänkte göra var att köra i vänster körfält (även om det hade varit enda lösningen om vi haft en bilkö på den högra sidan av vägen, vägrenen på den högra sidan är sen ett större antal år sedan avsedd för enbart cykel- och gångtrafikanter till skillnad från den vänstra vägrenen). Jag ämnade inte ta livet av någon för att komma fram, men jag hävdar nödrätt även om nödrätten med största sannolikhet inte gäller om jag kör på fel sida av vägen. Kommentaren, och i tonen det sades på, lät i vilket fall så fruktansvärt jäkla korkad i synnerhet som vi fått reda på att det inte finns någon ambulans. En ambulans hade i värsta fall kunnat köra på vägrenen, med det kan inte jag. Risken finns att vi skulle möta någon wannabe hero som fullständigt blockerat vår framfart och därmed tagit livet av den insjuknade. Förstå ångesten att fatta beslut att själv åka iväg.
Vi på plats har en liten diskussion om huruvida vi ska vänta eller köra, bådadera är en stor chansning. ”Vi kör” kommer vi fram till och jag som den mest samlade sätter mig bakom ratten för att påbörja backningen från helvetet då bilen står på ”fel” håll. Jag kommer ut och kan vända rätt utan att ha skrapat mot något och tutar på bilarna på väg in mot baren för att signalera faran med en dödssjuk i bilen. Jag får hjälp av några delaktiga åskådare som vet vad som hänt och därmed stannar tillresande fordon. Turligt nog hade vi inga större problem alls att komma ut på Österleden och tar oss fort till sjukuset. När vi från bilen återigen ringer 112 för att de akut ska ordna mottagning på Ystads Lasarett får min mor (utbildad undersköterska, kock på Fritidsbaren och med i bilen) beskedet att de inte kan göra det då hon bara är telefonist. Istället får vi tipset att ringa Eniro (!) som kan koppla oss direkt dit. Så hon ringer Eniro som kopplar till receptionen på Ystads Lasarett och berättar om situationen. ”Kan ni köra till vårdcentralen?” (!!). Telefonisten frågar vidare; ”Är det du som har fått infarkten?” (!!!) Min mor börjar här, bara 30 sekunder från sjukhusets huvudentré, att med all rätt låta aningen desperat. Andemeningen i hennes krav var, ”Vi behöver bår och personal vid huvudentrén och vi behöver det NU!” Vi kommer fram och ut kommer två sköterskor som ser lite besvikna ut (missad kafferast?), fram tills det de ser vilket tillstånd den sjuke befinner sig i. Efter att personen blivit omhändertagen så kör vi så småningom tillbaka till jobbet där det av naturliga anledningar är rena kaoset då halva personalen försvann i samband med situationen. Efter en kort stund går vi på full kapacitet igen, mycket tack vare kreativa omdisponeringar och ledig personal på stranden som valde att akut hoppa in. Vi möts också av beskedet att ambulansen varit på plats 20 minuter efter det att vi hade kört och konstaterade därmed att det var rätt att själv åka. Tydligen hade de i ambulansen varit rejält förbannade, jag är relativt övertygad om att jag sa till SOS-operatören att vi kör själv. Det kan förvisso ha varit någon annan operatör än den första då det inte verkar finnas någon intern kommunikation operatörerna emellan.
På kvällen får vi sen reda på att personen har akutopererats och är i liv. Men tala om pers. Fy fan. God natt.
Svar på mina frågor
Varför grisar turister ner, i praktiken medvetet?
- Är man på semester kan man likväl semestra från allt som heter källsortering och så vidare. Det ska ju märkas att; "här har det varit en turist i farten", och dylikt. Det är lite av en inneboende frihet att få slänga allt omkring sig utan att bry sig om ortsbefolkningen, som dessutom försörjs av turistens vistelse. Kunden har alltid rätt och turisten likaså?
Varför bygger folk sandslott på precis allt, tallrikar, bord, i glas och på brickor som jag sen måste sopa undan?
-Näe, kan inte svara på denna. Sand i glas? Låter helt fel. Kanske en avancerad lek av mamma-pappa-barn där sandlekandet tar vid när maten är slut.
Varför tillåter man sina barn ha glasskrig, vilket drar till sig getingar och hela insektsekologiska systemet?
- Hänvisar till översta resonemangat :)
Snart halvvägs där
Jag retar mig på massor nuförtiden. Det känns som om jag mellan varven är nära mental kollaps. Jobbet är det första.
Varför grisar turister ner, i praktiken medvetet?
Varför bygger folk sandslott på precis allt, tallrikar, bord, i glas och på brickor som jag sen måste sopa undan?
Varför tillåter man sina barn ha glasskrig, vilket drar till sig getingar och hela insektsekologiska systemet?
Annars är det helt okej, jag jobbar betydligt mindre denna sommaren än förra. Ledigt på söndag kan man däremot absolut inte få, så det blir inte en endagsutflykt till Roskilde. Jag kommer tröstköpa ett antal cd-skivor istället.
En annan aspekt jag retar mig på är att bo hemma. Detta må vara okej, så till vida att jag sköter mitt. Men det är ett förbannat gnällande! Och det är inte typen av gnällande som man kunde höra för åtta år sedan, innan man var per definition vuxen och utflugen utan det är gnäll på att torktumlaren är upptagen, internetsladden feldragen, att kaffekoppen står fel och så vidare och så vidare. Jag har en plan med allt, och jag följer den. Jag vet om att kaffekoppen står där, men det är för att jag ska veta var fan jag har den. Take a break ffs! Inte undra på att folk får magsår!
I övrigt känner jag mig sensationellt uttråkad. Vad som finns på tapeten i det närmaste som kan bryta denna vardagstristess är ett antal megafester den 18 juli. Faktum är att jag är bjuden på tre stycken, samma dag runt hels skåne. Jag funderar lite på om jag skulle försöka besöka dem alla på samma kväll. Ambition finnes att försöka ta sig till Tosselilla med systerdotter med dennes föräldrar under samma tidsperiod. Ej att förglömma är naturligtvis Metallica den 29 juli.
De goda nyheterna är att displayen till min sönderslagna värstingtelefon kom med posten idag. Nu återstår att se vad mina hemliga tekniker kan göra.
I universitetsvärlden har en av kårens nya ordföranden rivstartat sin karriär genom att ifrågasätta VSF Växjös status som en studentförening. Jag har ingen aning vad det är som reglerar det här, det är i varje fall inte kårens stadgar som ska definiera vad som är en studentförening. I VSF:s stadgar står helt och hållet klart definierat vad vi är och hur lokalföreningarna ska namnges och hur vi styrs och vad lokalföreningarna ska göra. Detta borde räcka men icke, utan VSF Växjö måste ha en helt egen stadga. Den kommer bestå av två punkter, där den första säger att vi är verksamma vid Växjö Universitet och den andra säger att man ska se de övriga stadgarna för just våra stadgar. Tramsigt, idiotiskt och förbannat glyttigt. Jag kan se vissa poänger med det hela, men det känns kanske inte riktigt som en absolut superakut grej som måste göras helst genast. Rättning!
Musik;
Fara och flyga?
Efter det roliga?
Detta gäller för närvarande mig och dagarna efter The Eagles-konserten, i synnerhet som man undrar om man någosnin i alla möjliga och omöjliga sammanhang kommer vara med om något som var lika häftigt igen. Livet är slut, det blir inte bättre än så här. Inte ens Roskilde lockar i detta läge, vem bryr sig om Coldplay liksom? Oasis? I normal sinnestämning hade jag varit pepp som tusan, men inte nu av någon anledning. Samma sak med lördagens landskamp? Vem bryr sig om den?
En gång har känslan av att det inte blir bättre faktiskt besannats, i konsertsammanhang. Det var efter Totos fullstänidigt makalösa spelning i Köpenhamn 2006. När jag sen såg Steve Lukather två år senare efter att bandet hade slutat existera så var det bra med det, det blev inte bättre än Toto anno 2006 även om Lukather var lysande. Det kommer inte peaka högre än så.
Jag skulle vilja se om Roskilde hade kunnat toppa förra året (vilket de antagligen gör då jag gillar banden bättre i år). Jag kommer ta reda på om Metallica kommer vara bättre 2009 än 2003 och ser fram mot sommarlovet. Tricket ligger i att skaka av sig känslan av uppgivenhet, komma ihåg känslan som var och alltid försöka leva upp till hypen det innebär att ligga på topp. Frågan är hur?
Att reta sig på kompletteringar
Nog borde det rimligtvis vara tillåtet att tycka illa om något som man förväntas tycka bra om? Ska jag ljuga, i stil med att jag skulle hävda att jag är nyliberal? Knappast.
Kisse!
Gud, jag blir alldeles till mig. En liten katt har fötts på Öland, men inte vilken katt som helst utan en sibirisk tiger. Starkt utrotningshotad som alla andra häftiga djur, och det är minst sagt upprörande att man inte låter dessa fantastiska djur vara i fred. Tack till dem som kämpar för den biologiska mångfalden, här och på andra ställen.
Politiskt krav 1 ("lokal" anknytning): Låt frågan om svensk varg nu och för alltid vara en fråga för riksdagen att besluta om. Folk flyttar för att de tror det spökar, mig gör det således inget att man flyttar av rädsla för vargen. En rädsla som antagligen är obefogad, i synnerhet som det inte FINNS någon varg att tala om.
Politiskt krav 2 (globalt/regionalt): Förhindra exploatering av outsugna markområden, exempelvis ge fan i att borra efter olja i Arktis. Upprätta fler nationalparker, och om nödvändigt rikta stöd till fattigare nationer och finansiera det med svindyra turistsafaris.
Snart kanske vi bara kan se varg och tigrar på youtube.
Homerun
Nu gäller det!
Jag skiter i att skriva det jag inte kan, klart står att det jag inte kan kommer behandlas på tentan med min vanliga tur.
En sida ur en gutenbergsbibel, enligt en del (inkluderat mig) början på förståndet i samband med att bokpressen uppfanns. Om än inte superavancerad, en del i böckerna som är över 500 år gamla är unika (alla snarare) då de i vissa detaljer är handmålade inuti. Hade en diskussion med en gammal vän, där jag hellre skulle rädda en Gutenbergsbibel ur ett brinnande hus än en nyutgåva av kapitalet. Hon vart skitarg, men som numera före detta kommunist så är det antagligen förståligt.
Nerver och städdags
Annars har jag fått för mig att jag ska hjälpa till och städa Vänsterpartiets Ystads lokaler innan jag börjar arbeta den 21 maj. Det finns antagligen en massa grejer där som man egentligen bara borde slänga och det är lite av tanken, men för att all historia inte ska kastas bort som det vore "skräp" är det bra om någon är där och håller ordning på eländet.
Omtenta, äntligen!
Det tog fyra år. Men nu har alltså miraklet skett - jag har åkt på mitt första "U" i tentasammanhang. En känsla som inte är fullständigt angenäm i synnerhet som det krockar med viktiga politiska åtaganden och olika former av examinationsseminarier.
Men sådant är livet, klart står att jag fixar tentan nästa gång. Jag funderar till och med på att hålla en omtentafest, för alla övriga efterblivna i klassen :)
Dumstrut, enligt Wikipedia daterad till cirka 1906.
Tvättstugevandaler
Inte blir det bättre av att de som verkar använda möget (alltså tvättstugan) har parkinson eller svåra abstinensbesvär. Tvättmaskinerna är fullständigt dränkta tvättmedel och den enorma mängd gammalt tvättmedel som alltid ligger i tvättmedelsfacken får en att må illa. Skärpning!
Jag ska nog fan ta och skriva en lapp.
Denna lapp har inget med mitt hus att göra, men den är fullt applicerbar här också. från www.argalappen.se/
Uttryck för intresse?
Följande rubrik återfinns just nu på aftonbladet.se. Är det bara jag, eller ser jag mer rumpa än lår? Är det måhända ett uttryck för intresse? Ser olika personer bilden på flera sätt? Kanske rubriksättaren syftar på något annat än vad bildredaktören gjort? Märkligt.
Och sådant kan man fundera på i tentapluggsperioder :) 
Mormors farfar
Cirkus Saga i Talang 2009
Min syster och svåger tävlar just nu om en halv miljon kronor i programmet "Talang". Jag kan inte bädda in videon, men jag länkar till den. Efter 48 minuter är det deras tur, går inte att missa. Leta efter paraplyet med massa eld. Man blir ju sjukt stolt när Ny Demokratis Bert Karlsson godkänner två anarkister i tävlingen.
Citat från juryn:
"Ni har en schysst flört med könsrollerna, det är du som bär din kille."
"Men det är så häftigt att se hennes urkraft."
Till videon
Cirkus Sagas hemsida
Min historia
CJ Lundbergs läderfabrik startade 1869 i Gärdserum, Kalmar län. Verksamheten flyttades 1873 till Valdemarsvik där den utvecklades till ortens största näring under nästan nio decennier. Ursprungliga garvningstekniken var vegetabilisk garvning med bark som garvämne. Metoden var tidskrävande och tog veckor i anspråk. Under de första åren av 1900-talet togs en betydligt snabbare metod i bruk nämligen kromgarvningstekniken. Garvningen som tagit veckor tidigare gjordes nu på en dag. Fabriken växte snabbt i synnerhet under världskrigen och sysselsatte som mest 600 personer. Lundbergs läder var en av Skandinaviens största läderfabriker. På 1950-talet svek marknaden för läderprodukter och utslagningen var stor. 1959 köptes Lundbergs läder upp av konkurrenten Ehrnbergs läder i Simrishamn som året efter lade ned fabriken i Valdemarsvik. Att kromsalter hade en stor negativ inverkan på miljön upptäcktes långt senare och blev särskilt påtagligt eftersom vattnets väg från samhället till öppet hav är nära två landmil lång, varför stora mängden metaller finns lagrade i Valdemarsvikens bottenslam.
Upp och hoppa
Ska på förbundsstyrelsemöte imorgon, och tåget till Stockholm går klockan åtta. Jag har försovit mig i stort sett hela veckan, så jag har lånat en extra väckarklocka av en god vän. Den första går igång klockan sex, den andra 30 sekunder senare. Lägg därtill telefonen så är det tre klockor som ska se till att jag kommer upp. Med lite tur står jag givakt när den första ringer och kan därmed förhindra att helvetets portar öppnar sig. Fy fan.
Sinnessjuk fest och tragiskt efterspel
”What we do while drunk echoes in eternity…”
Smålands Nation hade Sivans igår, vilket betyder att man ska arbeta på en pub gratis. Belöningen kommer efteråt i form av fritt inträde till kommande pubkväll men framförallt den tillhörande efterfesten. I realiteten så innebär detta att man går på en fest som likt igår började halv fem på morgonen.
Fri öl och fri sprit, där den sistnämnda fungerar utmärkt som del i kreativa fuldrinkar. Stämningen var lite slö, och det verkade bli en kort tillställning. Men så fort ”GES” med När vi gräver guld i USA började dunka igång drog det jäklar igång. Testade ”Buzzer”, en liten apparat som ger den som trycker sist på en knapp en elstöt, och vid halv nio på morgonen gick vi ut för att spela fotboll som senare resulterade i fotboll med ölburkar. Vid nio, halv tio på morgonen var man hemma, och det var inte sömn att tala om. Snarare medvetslöshet, så jag missade fotograferingen vi ämnade ha nu inför kårvalet. All som var med på fotbollen har diverse småskador, mig själv inget undantag då jag funderar på om jag mosat ett revben .
Det är intressant att tänka på att det festandet skulle göra vildaste firmafesten till ett kafferep i jämförelse. Ingen annanstans än på Campus är det socialt acceptabelt att börja festa halv fem på morgonen och hålla den låda vi höll. Det var förbaskat roligt dock, men att man missar ett möte som en följd av det är inte mer än genuint förbaskat pinsamt. Det kostar att ligga på topp, men är det värt det? Antagligen inte. Kanske dags att börja bete sig efter sin faktiska fysiska ålder, och inte den mentala förskoleåldern? Mer tveksamt...
Full apa...
Tidernas bästa filmslagsmål
Ibland glömmer man att saker och ting existerar, som följande legendariska slagsmålsscen mellan inspektör Closeau och butlern Cato Fong. Massiv förödelse, och brutna svanskotor. Jag kipar efter luft som jag skrattar, i synnerhet vid den episka dropkicken. Hahaha!
